Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - I. Behandlingen av u vid nasalförlust med ersättningsförlängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: FnorcL vokalisation. 327
ett agsaxiskt lån (ags. hUsl) strandar därpå, att man i isl.
har ordet även under formen hunsl, liksom man jämte verbet
hüsla också har hunsla *). Då i ags. n nästan alltid förlorats
framför s redan i de älsta runinskrifterna (Sievers: Ags. gr.3
§ 186 anm. 2), kunna de isL hunsl, hunsla icke vara ags. lån.
Men man har då ingen anledning betvivla, att isl. fsv. hüsl
äro inhemska ord. Alltså bekräftar utvecklingen hunsl >
hüsl, att -ww- i fortisstavelse blivit ü framför 5. Verbet hüsla
är senare avlett ur subst. hüsl
I de fornnord. språken finnas många personnamn med
gudanamnet porr till första kompositionsled, hvilka i första
stavelsen hava icke o utan u (resp. ett därur genom vanligt
i-omljud eller genom palatalomljud utvecklat y). Så finner
man t. ex. isl. pürlpr, fsv. Thürunason (DS. V, 694, år
1347; jmf. Lundgren: Hednisk gudatro i Sverige s. 54;
ThUruna gen. av Thurun = isl. pörunn), Thurguzthorp
(Västergötland, år 1395; jmf. ib. s. 52), de latiniserade fsv.
Thurbemus (*purbemuR, *purbiorn), Thurgerus (*purgeirr,
*purgèr), Thurulvus (*pürulfr), fda. Thursten, Thurgut,
Thur-gils, Thurgir (< purgeirr), vidare t. ex. fsv. pyrgils (<:
pur-gisl), Thyrkil (<: *purkœtil), fda. Thyrger (<r * purgeirr), fda.
Thyri (<r **purwi, *purwi). Som bekant har man genom
me-tates av Thur- stundom i östnord. språk fått T(h)ru- i
hithörande namn, t. ex. fda. Thruun (= Thorun; jmf. det
anförda fsv. Thürunason), Thruœls (= Thurgils; nu i Skåne
Truls), ä. nysv. (småländska) Truved (Hyltén-Cavallius:
Vä-rend och Virdarne II, 285). Här är även att nämna det
med pðrr samhöriga personnamnet fsv. fda. Thüre nysv. Türe.
’) Även då ingen vokal förlorats mellan n och s1 har alltså n i vissa
trakter kvarstått i ljudförbindelsen ns, t. ex. hunsla, hunsl, unscabam
(Sö-derm.-lagen hskr. B, i Schlyters uppl. s. 142 not. 8). Detta har kanske
ljudlagsenligt egt rum, blott när n och s tillhörde olika stavelser:
unska-bam, hun-sla (sedan analogiskt hunsl). Man kan ej med Noreen: Aschw.
gramm. § 249 anm. 3 antaga, att det redan i Söderm.-lagen mötande
unscabam skulle hava n genom tysk påvärkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
