Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - I. Behandlingen av u vid nasalförlust med ersättningsförlängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 Kock: Fnord. vokalisation.
det ags. låneordet pur och det fsv. ortnamnet Thwrsaker
lära oss *).
Det fsv. adjektivet usal är som bekant ett ursprungligt
kompo8itum, hvars senare kompositionsled är identisk med
simplex sœl "säll" (Kock: Svensk akcent II, 342; jmf. ock
Bugge i Arkiv II, 226 f.). Enligt Noreen: Aschw. gr. §
84 anm. 4 hade fsv. usal långt w-ljud, hvilket uppstått ur
prefixet wn-, och detta torde vara riktigt. Ordets urnordiska
form var alltså *unsaliR. Men utvecklingen *unsäliR > fsv.
Usal bestyrker mycket kraftigt, att un- med fortis blivit
ö-(icke ö-). Då ordet usel alltjämt i nysv. har akc. 1 (icke
akc. 2), så visar detta nämligen, att fortis sedan gammalt i
detta ord låg på förra, icke på senare kompositionsleden (jmf.
*) Sedan man pä nu å daga lagda sätt fått en växling för-: þur- i de
i fråga varande personnamnen och för övrigt en växling även i det enkla
ordet förrifürr (gen. Thwrs-), och dä man alltså hade valfrihet mellan
former med ö och former med tf, sä valde man relativt ofta formen für- i
sädana personnamn, som hade u i andra stavelsen (Thuruna[80ri], Thruun^
Thurulvus, Thurgut) och även rätt ofta i ord med i i andra stavelsen
(fu-rfjr, Thwrgils, Thýri).
Det fsv. veckodags-namnet försdagher utgör naturligtvis ingen
ljud-lagsenlig utveckling ur det ags. þunresdœ£, såsom Noreen: Aschw. gramm.
§ 84, 2 b synes mena, — lika litet som t. ex. fsv. ofinsdagher utgör den
ljudlagsenliga utvecklingen ur ags. wödnesdœ£. När man i Norden gav
veckodagarna namnen försdagher och öþinsdagher, skedde det under utländskt
inflytande, på så sätt att man översatte de främmande namnen. Dä
det ags. þunor motsvarades av det nord. þörr, det ags. Wöden av det nord.
Öþinn, sä översatte man funresda% med försdagher’, wödnesda% med
öþinsdagher. Om måhända veckodagarnas namn infördes till Norden
närmast under påvärkan av en annan germanisk stam än angelsaxarna, hava
dock namnen försdagher och öþinsdagher bildats pä analogt sätt.
Jag begagnar detta tillfälle att göra ett litet beriktigande till Beitr.
XXIII, 500 noten. Dr. E. Björkman har fäst min uppmärksamhet pä att
det meng, veckodagsnamnet wednesday antyder, att man på urgerm. tid
även hävt *Wo&inaz med avledningsformen -in-. Kluge och Lutz: Engl,
etymology fatta eng. wednesday såsom en omljudd biform till ags.
wödnes-dœ£. Det är därför möjligt, att det en gång i ett diplom från Dalarna
påvisade fsv. 0finsdaghin går tillbaka på ett germ. *Wö$ina#, men det kan
även uppfattas på det sätt, som jag anf. st. gjort. För övrigt kan det även
bero på skrivfel. I alla händelser var på urgerm. tid *Wöäanaz, på
samnord, tid *WöSanR (> yngre Öþinn) normalformen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
