Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - II. Behandlingen av i vid nasalförlust med ersättningsförlängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Fnord. vokalisation.
337
och semifortis-stavelser), under det att i infortisstavelser i vid
förlust av följande nasal enligt hans mening blev till f, t. ex.
prep. t (<: *in).
Jag kan alldeles icke dela dessa åsikter och skall söka
visa, att i-ljudet behandlats på helt annat sätt vid förlust
av en följande nasal med ersättningsförlängning.
Liden framhåller riktigt anf. st., att vid assimilering
av nasal med följande tenuis (mp > pp, nt > tó, nk > kk) i
övergått till e, utom då i följde i nästa stavelse, t. ex.
*wintr > vettTj vetr, men dat. sg. *wintriu > vittri^ vitri. Men
liksom u vid assimilation av nasal med följande tenuis
(*skrurnpanit > skroppinri) behandlats på annat sätt än vid
nasal-förlust och ersättningsförlängning (*funsR >fUss\
så har även i behandlats på olika sätt, när en följande nasal
assimilerats med följande tenuis, och rotvokalen förblivit
kort, och när en följande nasal förlorats, och den
föregående vokalen till ersättning blivit förlängd — två i
själva värket mycket olika ljudutvecklingar.
Då, såsom vi erfarit, vid nasalförlust med
ersättningsförlängning u blivit till ü (icke o; utom framför a): *funsR
>fiiss etc, så talar detta på det kraftigaste emot Lidéns
och Noreens åsikt, att vid nasalförlust med
ersättningsförlängning i normaliter skulle hava blivit till ê. Ty om detta
vore riktigt, skulle i bliva till B (t. ex. *prinz :> *prl fsv.
prdê) väsentligen i den ställning, där u blir till ü (*funsR >
föss), fastän man naturligtvis på grund av den allmänna
parallelismen mellan u : i och o : e väntar, att i alldeles
tvärtom skulle utvecklas till t i samma ställning, där u blev
till u.
Men icke nog härmed. Även andra högst graverande
invändningar kunna göras mot de nämnda författarnas åsikt.
Enligt dem skulle isl. mel "munstycket på betslet" hava
uppstått ur ett äldre *minpla-1 men däremot det synonyma
fsv. mil ur ett äldre *minþila-, hvilket ljudlagsenligt erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
