Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - II. Behandlingen av i vid nasalförlust med ersättningsförlängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Fnord. vokalisation.
345
Med utvecklingen t > ê i relativt oakcentuerad stavelse
är delvis den fsv. vokalbalansen i : e att jämföra. Av äldre
sptni: timi har i fsv. blivit spini men time, emedan spini
med kort rotstavelse hade stark levis på andra stavelsen,
men timi, tlme med lång rotstavelse hade svag levis på
andra stavelsen (Kock: Fsv. ljudl. II, 243 ff., 340 ff.). Också
här kvarstår i-ljudet i den starkare, men har övergått till
e-ljud i den svagare akcentuerade stavelsen.
Även den i yngre fsv. försiggångna utvecklingen i > è
efter i-ljudets förkortning i en relativt oakcentuerad första
kompositionsled är att sammanställa härmed, t. ex. fsv.
li-kami > y. fsv. lekamen (nysv. lekamen med fortis på
penul-tima), fsv. likvœl > y. fsv. leqwœl (jmf. nysv. likväl med
fortis på ultima), fsv. imöt > y. fsv. emot (nysv. emót), fsv.
tgen > y. fsv. egiœn (en gång år 1512; jmf. nysv. igen), fsv.
igenom > ä. nysv. egenom (jmf. nsv. igenom). Jmf. Kock:
Svensk akcent I, 75; II, 344 f.
Exkurs. Behandlingen av ljudförbindelsen mf.
I Ark. K F. V, 142 har jag uppställt följande ljudlag:
"m/ övergår till / (med ersättningsförlängning för den
föregående vokalen) framför tautosyllabisk konsonant, men
kvarstår annars", t. ex. *fimfl > fifl, *tumft > Hüft, tuft, men *fimf
*fimf-te) senare övergick det sålunda kvarstående mf till mm
{fimm, fim\m\ti). Om denna formulering för behandlingen av
mf är den riktiga, förskriver sig o-ljudet i toft, tomt
uteslutande från de talrika komposita, i hvilka detta ord utgjorde
senare sammansättningsled (se s. 333), och fsv. fœm (fœmte)
har fått Æ-ljudet från sœx (jmf. Kock i Arkiv N. F. V, 142
noten); jmf. y. fsv. ä. nysv. otto (<c åtta) efter nio, tio.
Senare har Bugge i Beitr. XXI, 426 yttrat sig om ordet
toft på följande sätt: "Ich setze eine urgerm. form Humfetiz,
gen. Humfetaiz voraus. Aus Humfetiz entstand *téft, *tóft,
toft, dessen vocal vor ft verkürzt ist; vgl. anorw. fifi aus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
