- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femtonde Bandet. Ny följd. Elfte Bandet. 1899 /
348

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - III. Till frågan om inflytande av R på föregående vokal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

Kock: Fnord. vokalisation.

tis-stavelse. Så hava enligt hans uppfattning både fgutn.
iru "sunt" och isl. eru fsv. œro "sunt" utgått från ett urgerm.
Hzunp; isl. eru fsv. œro skulle hava utvecklats ur Hru i
fullt akcentuerad ställning, under det att fgutn. iru skulle
representera den relativt oakcentuerade formen. På enahanda
sätt menar han, att dat. isl. mer fsv. mœr, isl. per fsv. pœr,
isl. ser fsv. sœr i fullt akcentuerad ställning utvecklats ur
*miR etc, liksom isl. pres. sg. er "est" (ér) uppstått ur *ír,
(alla med vokalen förlängd framför tautosyllabiskt r), men
att fgutn. dat. mir, pir, slr ävensom pres. ir "est"
representera de ursprungliga infortis-formerna.

I överensstämmelse härmed anser han även Aisl. gramm.2
§ 83, 2 (och § 69, 3; och så ännu Aschw. gramm. § 84, 1, b
och 2, c), att ett urgerm. u ljudlagsenligt övergått till o
omedelbart framfor r i "starktonig" stavelse, d. v. s. i
fortis-(resp. semifortis-)stavelse, men däremot icke i
infortis-sta-velse, t. ex. isl. h0r "val" (äldre *1cor), prep. or. Däremot
skulle formen ur av denna preposition utan ljudutvecklingen
till o representera infortis-formen; i sluten stavelse skulle
dessutom vokalen hava förlängts framfor r (ör, fsv. snör,
nyno. srièr "nasenschleim").

Icke häller till dessa åsikter (att u, i framför r i
fortis-men däremot icke i infortis-stavelse skulle övergått till resp.
o, e) kan jag ansluta mig. Förhållandet är alldeles omvänt:
det är i infortis-, men icke i fortis-stavelser, som
ljudförbindelserna -ÍR-, -UR- övergått till -&r-, -or-.

Med Noreens uppfattning kommer utvecklingen iru > eru
etc. i fullkomlig motsägelse till hvad vi veta om tf-omljudet.

Som bekant värkar r i isl. ?-omljud på en omedelbart
föregående så väl kort som lång guttural vokal, t. ex. kaR >
her, igäR > igœr, ür > ýr, ör > 0r etc, men, såsom väl först
Sievers Beitr. V, 481 noten framhållit, inträder denna
vokalens palatalisering endast i fullt akcentuerad stavelse, icke i
infortis-stavelse, hvarigenom växelformerna ur, ör utan om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1899/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free