Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - III. Till frågan om inflytande av R på föregående vokal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
Kock: Fnord. vokalisation.
såsom Noreen anser, ljudförbindelsen -w*–med fortis skulle
hava blivit till -o/?-.
Men härtill komma andra viktiga betänkligheter. De
nordiska språkens historia visar, att w-ljudet stod de palatala
vokalerna närmre, än fallet var med o-ljudet. Jag erinrar
om att i fsv. brytningsdiftongen tu i regeln övergår till io,
men kvarstår, när i följer i nästa stavelse, t. ex. torp men
iurpriki, piokker men pl. piukkir (Tegnér och Kock i Tf F.
K R. VIII, 288). Vid assimilation av nasal med följande
tenuis övergår i de nord. språken ett omedelbart föregående
u enligt regeln till o (*krurnpenR > isl. kroppinn etc), men
kvarstår såsom u och omljudes till y, när ?, i följer, t. ex.
*punkia > isl. pykkia (Kock i Ark. N. F. VII, 315 ff.).
Under dessa förhållanden vore det ytterst underligt, om
det palatala Æ-ljudet skulle utövat ett motsatt inflytande på
w-ljudet i t. ex. *kuii "val", så att genom dess invärkan ordet
blivit till *koR, men icke desto mindre senare genom
/?-om-ljud till ker. I dylika ord skulle alltså 72-ljudet hava på
föregående vokal utövat först ett sådant inflytande, att den
blev mindre lik en palatal vokal, men därefter skulle
ä-ljudet hava så påvärkat den föregående vokalen, att den blev
mera lik en palatal vokal (d. v. s. hava palataliserat den)
— och båda dessa motsatta ljudförändringar skulle hava
inträtt, då orden hade fortis. Detta är dock allt för otroligt.
Slutligen tala de ovan påvisade ljudutvecklingarna un
> o och in > ê i relativt oakcentuerad stavelse på det
kraftigaste emot Noreens antagande. Då *stvtntr med första
kompositionsleden utan fortis blivit till *sêvintr fsv. sœvinter,
och Uss "oss" i relativt oakcentuerad ställning blivit till öss,
oss (jmf. frámfös etc), så kan man icke tänka sig, att
alldeles tvärtom fgutn. ir "est" skulle representera den
relativt oakcentuerade, isl. er "est" däremot den fullt
oakcentue-rade formen; isl. prep. Ur den relativt oakcentuerade, ör
däremot den fullt akcentuerade formen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
