Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - III. Till frågan om inflytande av R på föregående vokal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
Kock: Pnord. vokalisation.
något tvivel om, huru o- och 0-ljudet i participierna [kiösa:
kam : kuru :] kosinn, korinn, kerinn och [friösaifraus :frusu:]
frosinn, frerinn böra bedömmas. Liksom man erhöll vanligt
a-omljud i participierna gotinn [till giöta : gaut: guiu\ hlotiwn
[till hliöta : hlaut: hlutu] etc. etc, då de ännu hette *gutanaz1
*hlutanaz etc, så inträdde det vanliga a-omljudet i
participierna *kusanaz, *kuzanaz-y *frusanazJ *fruzanaz} så att man
erhöll kosinn, korinn (senare genom Ä-omljud k^rinn) och frosin,
*fromnn (senare genom Ä-omljud frerinn). Äfven fsv. har part.
korin. När man någon gång i pret. pl. till kiösa, friösa
finner isl. kern (i st. f. det normala kuru) och freru (i st. f.
det normala frnsu) samt i fsv. pret. pl. koro, så hava dessa
former naturligtvis nybildats efter part. isl. kßrinn, frerinv,
fsv. korin] jmf. att rotvokalen överförts från part. fnorska
voràenn, fsv. sloppin, isl. synginn till pret. pl. fnorska vortfum,
fsv. sloppom, isl. syngum (Kock i Beitr. XXIII, 506 noten).
Blott i tre ord (resp. ordelement) har ljudförbindelsen
-ur- övergått till -öä-, nämligen i prefixet tor- (jmf. got. tuz-\
prefixet 0r- och prep. or (: Ur). Men väl att märka: dessa
voro relativt oakcentuerade.
Jag uppställer alltså följande ljudlag: u har i
infor-tisstavelser framför r övergått till o.
Då r icke värkar omljud i infortis-stavelser (tungur,
icke *tungyr etc), strider denna ljudlag ej emot hvad man för
övrigt känner om Ä-ljudets inflytande på en föregående vokal.
Tvärtom harmonierar denna ljudlag synnerligen väl med
vo-kalisationen i t. ex. Agrip. Enligt Dahlerups företal s. XV
använder nämligen denna handskrift såsom ändelsevokal i
infortis-stavelser ofta u (jämte o), t. ex. fluttusc, mannum,
men framför r blott o, t. ex. konor, systor. Jag erinrar ock
ånyo om att det äldre runnamnet laguR i den s. 336 nämnda
irländska uppteckningen av runnamn har formen lågor, samt
att ginu- i Kragehul-inskriften motsvaras av gino- i
gino-ronoR i den senare Stentofta-inskriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
