Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Nils Bure, Rytmiska studier öfver knittelversen i medeltidens svenska rimverk (Nat. Beckman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
402
Beckman: Anmälan.
åtskilliga allitteration er och synnerligen noga iakttager midtpausen
samt saknar kända förebilder, är Rec. färdig antaga, att den ntgor
en rest frän en diktning, däri den utifrån inkomna knitteln och det
nationella fornyrdislag blandat sig med hvarandra. En vers som
at þœnkia mep þakkom pina pino kunde betraktas som ett
verspar i fornyrdislag lika väl som såsom en vers i knittel.) De allra
flesta knittelverser ha tydlig cœsar i in i d ten (dock ej hel
takts-paus). Enjambement öfver denna cœsur antydes i tabellerna med *;
verser där ett ord utfyller andra och tredje takterna behandlas
särskild t; deras antal stiger dock i intet rimverk öfver ett par
procent och uppgår i många ej till 1 procent. — I kortare dikter
samt i mindre, sammanhängande delar af större sådana hållas i
allmänhet sänkningarnes stafvelseantal inom rätt trånga gränser.
Hvad Rec. kallat elasticitet tillgodoses alltså. Långa sänkningar
förekomma mest i de yngre (dåliga) rim verken *). Slutligen
anteckna vi, att Förf. trott sig iakttaga en del karakteristiska
olikheter mellan å ena sidan Eufemiavisornas och å andra sidan
Erikskrönikans versbehandling, olikheter som nog äro tillräckligt stora
för att tagas i betraktande vid bedömande af frågan om dessa
diktverks författare.
Som grammatiska biprodukter af Förfis arbete anteckna vi en
s. 17 f. införd förteckning på suffigerade pronominalformer, samt
en tämligen rikhaltig materialsamling till bedömande af frågan om
accentueringen i rimverkens språk. Den senare skulle blifvit
värdefullare, om. den upptagit alla belägg för de behandlade orden, ej
såsom nu blott de mest påfallande.
Härmed torde vi ha angifvit det vidlyftiga arbetets viktigaste
innehåll. Af vår redogörelse framgår att många och viktiga
frågor tarfva en ny undersökning, utförd med mera skolad metod
— och mera begränsadt material; det är att beklaga, att den flitige
författaren ej lyckats lösa dem, men hvad han gjort är icke dess
mindre värdt hans medforskares tack.
») Jfr a. 16.
Lund i maj 1898. Nat. Bookman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
