Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik.
61
dC öfverensstämma dB 11 och sB 9. dA 13 har en afvikande
läsart, som säkerligen är yngre, likaså sA8 och den däraf
beroende sF 5 samt sDE. I de två sista är det med en sång,
som Vidrik väcker jätten. Detta har framkallat det i sA
(och sF) förekommande draget, att Vidrik går sjungande
genom skogen. Grundtvig — DgF. IV 633 — fäster stor
vikt vid den olikheten mellan sagan och visan, att den förra
låter Vidga nalkas jätten gående och väcka honom med
en stöt af sin fot, då den senare låter Vidrik komma
ridande och stöta till honom med sitt spjutskaft. Mig synes
denna olikhet ej förtjäna någon uppmärksamhet. Visdiktaren
kan mycket väl hafva infört denna ändring för att
tillfredsställa tidens smak, som fordrade, att en riddare stred till häst.
11. fA13 (fB 16): "Har era ikki so mangir saman,
at eg rædist menn:
gakk á skégVj tin nngi mactur!
sova vil eg ennw.
frSr. s. kap. 195: Nv vacnar risinn oc litr vid hanom. oc ser at
parer cominn einn madr. oc allz ecki ottaz Ætgeirr risi pann
mann oc mælti til hans. Eigi sœf ec iafnan. heldr vaki ec at
mestvin navdsynivin. en pess varir mic. at ec gera hvart er mer pyckir
hœgra at vaca eda at sova firir pinar sakar. Eda hvi vecr pv mic
eda hvat manna ertv. Ec kalla per rad at pv gœtir pin. oc far i
brot leid pina. oc lett af kapvryrdom pinvm. firir pvi at mer
pyckir mikit firir. at retta bein min firir pinar sakir oc
stånda nv til pess eins vpp at drepa pic. Oc sofnar nv risinn i
annat sinni eigi ofastari en fyrr svaf hann.
I detta stycke är det tre punkter, som äro af vikt: Jätten
fruktar icke för den komne; han beder Didrik draga sina
färde; han säger sig ej ämna stiga upp för dennes skull.
Alla dessa återkomma något ändrade i fAB. Närmast dessa
står dA 14:
wHer haffiier ieg legitt i attenn aar,
mig veckitt rett aldrig enn manndt:
rid bort, foffuer-enn ungersuenndt,
mig løster att sone enn stunndt.
Lin. 3 återkommer i sB 12, sD 6, dC 10. Samma tanke
upprepas i följ. vers. I de flesta uppteckningarna nämnes, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
