Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik.
jätten säger sig hafva legat i många (11, 15, 18) år, utan
att någon vågat väcka honom. Detta drag, som vunnit
sådan anklang, tillhör dock näppeligen grundformen. Det
skulle i så fall funnits i den färöiska versionen, som står
fidreks saga närmast.
Uti alla uppteckningarna utom fA är här inskjuten en
episod, som saknas i J>idr. saga: jätten frågar Vidrik efter
hans vapen (dAC) eller namn (sBCDEF) eller härkomst
(dB, fB) eller sköldemärke (sà). I ingen af dem står dock
denna fråga i något närmare samband med hvad som
förekommer i den föregående versen.
Sedan jätten i dA 14 förklarat, att han legat i 18 år,
och uppmanat Vidrik att rida sin väg och uti v. 15
omnämnt, att under denna tid ingen vågat honom Väcka och
bidan, heter det i fortsättningen (v. 16):
Thett var Lannge-beenn Redsker,
hand vinne ker op mett siitt øye:
"Siig mig, fouerenn unngersuenndt,
aff dine vaaben sløffue".
Hvar och en finner, huru omotiverad hela denna vers är: i
det föregående framställes jätten som fullt vaken; här
uppvaknar han först nu: "vinker op med sitt øje". Föga bättre
är sammanhanget i dC. Sedan jätten stigit upp och
betraktat Vidrik noga, beder han denne rida sin väg, emedan
han ej ville med honom "kifva" (dC 10). Därpå gifver Vidrik
honom en ny stöt och beder honom vakna upp eller "ieg
skall dig wecke". Jätten borde nu blifvit ytterligt uppretad,
men han säger fogligt (v. 11, 12):
wIeg haffuer her weritt y XI aar I Hør du, fauren unge suennd,
unnder thisse grønne lide: iog will icke med dig kiffue:
aldrig saa ieg nogenn kiempe uden thu est kommen aff rid-
vere saa god, ders artt,
ther mig thorde wecke och bide. | giff mig thin waben thøffue".
Det är ju ganska egendomligt, att jätten först undanbeder
sig att strida, men sedan är villig därtill, om han får veta,
huruvida Vidrik är en riddare och hvilka vapen han förde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
