Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik.
at ])adan kemr hann alldregi um alldr. Nu mælir hann ænn vid
risann. Gak nu i husit oc syn mer j)etta fe.
Äfven denna vers finnes endast i dB samt troligen ge
nom lån från Vedel uti fB. Yedel har förbättrat rimmet:
snid oo sed.
21. dA29: Thett var Lanng-beenn Redsker,
hand inndt adt dørrenn krøb:
dett var Viderick Verlanndz-sønn,
hannd hannom hoffuit kløff1).
I>ictr. s. k. 196: Nu stigr risinn ofan i iarcthusit. fa reictir
Vidga sitt suerct .ii. hondum oc hœggr a hals risanum. sva at
af flygr hofudet. oc fellr ])a sa risi.
I dBC och fAB är rimmet annorlunda; eljest ingen
nämnvärd olikhet. sABCDF hafva vidtagit större ändringar.
sE slutar redan med Vidriks vägran att upplyfta stenen.
22. dA30: Saa thog hannd itt stycke aff Ridskers
tunge,
och blodige giorde hanndt synn hest:
saa redt hand thill thielden igienn,
som kiemper hulde allerflest.
Jfr. dBa38 (dBb41, dBc 38): Saa thog hand thett mande-blodt,
smurde sig och sin hest:
saa rider hand til koning
Di-derichs gaar,
sagde, hand var skame-lig
lest.
I>idr. s. k. 197: Nu tekr Vidga hans tungu oc skerr or
hof-dinu. oc gerir hann sik i bio di einu risans. oc gengr til hestz
sins oc gerir hestinn allan blodugan. oc risatunguna bindr
hann vid tagl hestzens. firir |>vi at hann vill hava |)at til iartegna.
at hann lygr æigi. Oc nu lœypr hann a sinn hest. oc ridr sem
allra hardazt ma hann til sinna felaga. — —- — oc mælir nv.
Undan godir vinir. risinn hævir veitt mer banasar. oc slikt
sama biài j)er. ef nu lœypir æigi huerr sem ma.
Meningen i sagan synes vara, att Vidga smörjer sig och
sin häst med jättens blod och fäster tungan, som han skurit
ur dennes hufvud, vid hästsvansen såsom ett bevis för sin
seger. Dock medgifver sagan äfven den tolkningen, att han
smorde sig och sin häst med tungan. Samma tvetydighet
*) Så rättadt af Grundtvig. dAa har: hannd kløffuit hannom hoffuitt
y skol dt; dAb: hand kløff hanem hoffueded i skiød.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
