Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik.
sina, uppreste han jättens lik mot en ek. Den däraf
framkallade situationen framställes utförligast i dB. Denna
version låter alla följas åt till stridsplatsen, men då de fingo se
jätten, lutande sig mot eken, sprungo de till skogen, hvarvid
Didrik fällde det efter sB 26 anförda yttrandet samt sedan
stötte till jätten med sitt spjut, så att han föll ned och det
afhuggna hufvudet "fløg langt i mark". Yedel har på fri
hand ytterligare utvidgat denna episod. Det nyssnämnda
motivet har mycket tidigt inkommit i visan och gifvit upphof
till många ändringar, för hvilka det skulle blifva för
vidlyftigt att redogöra. fA, som eljest ofta visar rätta vägen för
återställandet af grundformen, saknar hela detta ställe. Äfven
i sagan besöka Didrik och hans män stället, där jätten låg,
men om detta drag äfven funnits i visans grundform, är
ovisst. Om så varit, har det fått vika för den nya version,
som visan tidigt erhållit.
26. dA35: "Br nu Eidsker slagenn ihiell,
da løsther mig frem att riide:
riide vy oss thill Berthinng-borrig,
emodt koninng Isack att striide".
3>i3r. s. k. 199: Nv mælir tiSrekr konungr.–––––Nu vil ek
fara a fund Isungs konungs oc beriaz vid hann.
fAB hafva utgått från en version, som liknat dA, men
fB har därjämte rönt inflytande från Yedel.
Då alla öfriga nu behandlade uppteckningar sluta med
nyssnämnda episod, är det klart, att slutet i dessa blifvit
annorlunda. Fortsättningen besjunges i särskilda visor.
27. dA 36: Saa rede dy alle denn lannge dag
op unnder denn grønne lyde:
saa sloo dy ud dieris silcke-thieldt,
dy skinnett offuer marckenn saa viide.
f>idr. s. k. 199: Nu koma {>eir or skoginum oc sea æitt feall. oc
far a vppi æin borg allfœgr oc mikil. Nu slær 3?iSrekr
konungr .i. landtialld sitt a .i. fogrum uelle undir feallinu oc
byz J)ar um.
Jag antager, att vi i dA hafva grundformen bevarad.
En rest af den finnes äfven i fB 43, men i fA är den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
