- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sextonde Bandet. Ny följd. Tolfte Bandet. 1900 /
174

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

Bråte: Medelpad.

lätt tänka sig utgånget från begreppet ’landet norrut’, men
ett därmed jämförligt ’landet åt mellanhållet’ är ju otänkbart.
Prof. Noreen har för mig påpekat Hels. L. Högher a
Nordhstighi som ett fall, där stigher brukades för att
beteckna ’land’. Detta Nordhstigher är emellertid beläget just
vid Medelpads södra gräns (Styffe, Skandinavien under
unionstiden s. 291, not 5, 294) ock talar alltså från saklig
synpunkt emot, att Medelpad känn betyda ’mellanstigen’, i vilket
fall Medelpad bort ligga mellan ett *Nordpad (-stig) i narr
ock *Sydpad (-stig) i söder. Angående Norpstigher yttrar
Schlyter, Hels. L. glossaren s. 194: "Norpstigher Nordanstig;
så skola några socknar (hvaribland Jättendals, förmodligen
äfven Harmångers och Gnarps) i nordöstra delen af
Helsingland hafva blifvit kallade i anledning af deras läge norr om
en stor skog i Rogstads socken". Namnet torde icke åsyfta
läget narr om skogen utan narr om den äldre bygden
söderut; jfr Norfrvegr, Norge. Också äljes förekåmmer stig i
skogsnamn, förmodligen avseende någon ridstig genom skogen.
Indebetou, Södermanlands minnen s. 82 omtalar skogen
Mag-destigen i Näshulta sn, Ö. Rekarne hd, SdmL, uppkallad äfter
den gamla gården Magda.

först pä kung Alfreds tid utan antagligen århundraden förut; da Norge ägt
ett namn, bör detta ock varit tjännt för anglosaksarne. Fe. Noräwe¾
representerar alltså en vida äldre nordisk farm än isl. Nör(v)egr, bibehållen,
för så vitt fe. judlagar tillåtit, ock förändrad, i den mån dessa värkat
ändring, alldeles* som de urnordiska lånorden i finskan delvis bevarat sin
ur-nordiska farm, delvis ändrat den enligt finska judlagar. Jfr huru fe.
Sce-deni¾ utjör en avspegling av det gamla 1. Scadinavia, en farm av ett vida
ålderdomligare skaplynne än isl. Skäni. Ben riktiga slutledningen synes
mig alltså böra vara den, att ä är ursprungligt, äftersom det förekåmmer i
fe. Noräwe£ ock sålunda måste vara bårtfallet i isl. Nor(v)egr. Själva
bårt-fallet mellan konsonanter har talrika analojier, men vokalförlängningen o
till ö inga, där (T (f) bårtfallit. En analoji med dubbelheten N<fr(v)egr :
Nor-(v)egr erbjuda dåck fyre, fura, Väler : fyre, fura, Valer, i vilka h bårtfallit
i förbindelserna th, Ih, se Noreen, Aisl. u. anorw. gr.a s. 68. Huru judlagen
för förlängningen vid bårtfall av senare konsonanten i förbindelserna Ih,
rh, rä (rf) skall fårmuleras, vet jag icke; att isl. Nör(v)egr utgår från ett
äldre *Nor(J)vegr, är mig klart. Kannsje är det av betydelse, att rf varit
klanglöst som rA, Ih?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1900/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free