Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjelmqvist: Gös. 189
När vallonsmidet infördes i Sverige på 1640-talet,
inkommo på samma gång åtskilliga tekniska termer från
val-lonfranskan. Bland dem ordet gös. (Se om andra
vallon-franska bergverkstermer t. ex. Nordisk Familjebok 17: 205).
Gös är det franska gueuse, som af Littré definieras på
följande sätt: "Masse de foute brute, de forme triangulaire, qui
se moule dans le sable à la sortie du creuset du haut
four-neau". Redan Ihre (Gloss. Suiogoth. 1: 709) har påvisat det
svenska ordets franska ursprung.
I sin ordning stammar detta gueuse från det tyska Guss}
som bland annat betecknar Mer im Stiickofen geschmolzne
Eisenklumpen" (Sanders).
Enligt Svenska Akademiens språkprofssamlingar
förekommer bergverkstermen gös i Utteraturen första gången 1671
(Risingh, Landbook, företal s. 4).
Järngösen är i motsats till stångjärnet en rå,
obearbetad, klumpformig massa. Oformligheten och ofärdigheten
hafva uppfattats såsom så utmärkande för det som
betecknades med ordet gös, att detta ord, enligt Rudbecks bestämda
utsago, kommit att användas om "allt hwad som ännu är
oarbetat till något wist, och är allena ett rått och ihopblandat
ämne" Atland 2: 457 (1689).
Men har gös kunnat brukas om hvilken "rå" och
"ihop-blandad" massa som helst och alltså till sin betydelse närmat
sig sådana ord som klump, kluns, då är det icke underligt,
om det äfven kommit att användas om människor, som voro
oformliga och klumpiga till sin gestalt. För en sådan
betydelseöfvergång finnas många analogier i svenskan, särskildt
i bygdemålen. "En tung voluminös människa kallas . . kluns"
1. Ö8e(n)-gÖ8 (Rietz 288, som anför flera varianter), "slösare", redan
antecknadt af Ihre (Glossarium Suigothicum 1: 917), som sammanställer det med
gÖ8a, gjuta. Jfr norska gœysa, slösa bort (Ross) och Sorby gdsmålets g ösa
"spruta upp" (Nilen). Det gÖ8j som ingår i dessa dialektiska
sammansättningar, tyckes ej förekomma som enkelt ord och kan på grund af sin
betydelse knappast ha något samband med gös, användt om den dumme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
