- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sextonde Bandet. Ny följd. Tolfte Bandet. 1900 /
199

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

v. Friesen: Till tolkn. af Tune-stenen.

199

supponerade omformandet af första kompositionsleden
hengi-till hengiand- är desto svårare att förstå, som den
fornnordiska metriken genomgående föredrog typen hengikiapta
framför typen hengiandkiapta (typen ± ^ | J- x framför typen
j- 2. | jl x). Falk har alltså ej med paralleler styrkt den
supponerade ombildningen, ej heller visat behofvet af densamma.

3. Hengi-kiapta ’name eines riesenweibes’ betyder
enligt Falk egentligen ’einen kiefer zum herabhängen,
hänge-kiefer habend’. I analogi härmed bör *vélli-katla, som
åtminstone teoretiskt förutsättes af velland-katla ’name einer
wärmequelle nahe bei den J>ingvellir’, betyda ’einen kessel
zum kochen habend, kesselkocher’. Och dock ligger den
osökta förklaringen i öppen dag: velland-katla betyder
’sjudande kittel’ (jfr Hávam. 85 vellanda katli), velland- är ptc.
pres. af vella (vall) i dess urspr, a-stams- eller
konsonant-^tams-flexion, och -katla företer den hos komposita i
germanska språk så vanliga öfvergången till w-stamsböjning.
Vellandkatla är — bortsedt från den sistnämda företeelsen
— en juxtapositionsbildning af samma art som dugandmapr
etc. Participiet i första leden står här i attributivt
förhållande till substantivet i den senare.

Om man hyser betänkligheter mot att i hengiandkiapta
se den urgamla ieur. kompositionstypen skt. bharad-väjas
’kraftbringande’, ligger det alltså nära till hands att i
heng-iand-kiapta etc. likaväl som i vellandkatla se juxtapositioner,
där substantivet är objekt till participiet, alltså står till detta
i samma förhållande som subst. till participiet i Lokas. 23
hjr molkandi eller, för att taga ett kompositum, hringberandi.
I en juxtaposition *fiangiandan kefiutq, bör, sedan båda orden
indragits under gemensam ordaccent, nom. -ä ha försvunnit,
i det att -a- fattats såsom det vanliga kompositionssuffixet
-a- och till den andra kompositionsleden -kébuta fogades det
förut omnämda w-suffixet, hvilket förlänade substantivisk
karaktär åt den ursprungligen adjektiviska bildningen. Emel-

A&KIV VOR NORDISK FILOLOGI XVI, NT rÖLJD XII. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1900/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free