- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sextonde Bandet. Ny följd. Tolfte Bandet. 1900 /
246

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

Kock: Nord. spr:s hist.

einn mcufr af skipi Pèlrs: hvi roa djöflar y$rir fyrir oss i
alla nött? Alltjämt brukas i nysv. edra slynglar etc. I
Söderwalls ordbok upptages från LfK (år 1515) giffwa loff at
hœngia nakon, thz gaar minom prest før nær (d. v. s. ’det
går mig i egenskap av prest fornär’; jmf. även Tegnér s.
337). Under det att man i nyda. måste säga jeg Stakkel
(ej min Stakkel) etc, använder nysv. min stackare; jag, min
stackare, kan icke göra det etc. I sist anförda exempel fattar
man min stackare väl snarast såsom apposition till jag. Från
den äldre literaturen känner jag intet exempel på uttryck
av formen våra stackare, och i våra dagars svenska torde de
knappast användas.

Då man vill söka språkhistoriskt förklara de här
behandlade uttrycken, måste man framför allt erinra sig, att
de väsentligen brukas som okvädinsord. Det är icke i
salongen eller ens i det borgerliga hvardagsrummet, som man
i våra dagar brukar tilltala en annan med din åsna; det är
på krogen eller i drängkammaren. Vill man utreda
talesättet, är det därför nödvändigt att till belysning anföra ord
från det lägre folkspråket eller t. o. m. från pöbelspråket.
Våra äldre källor över dessa språkområden äro som bekant
torftiga. Dock torde ljus spridas över vår fråga dels från
de moderna nordiska folkmålen, dels i någon mån från
sådana 1600-talets komedier, som någorlunda återgiva dåtidens
samtalston. Denna var som bekant vida friare än våra
dagars; ännu vid den tiden skrädde man orden vida mindre
än nu, och man kunde inom borgerliga kretsar tillåta sig
månget uttryck, som nu för tiden kan få höras endast bland
samhällets lägsta lager.

I femte akten, tredje scenen av Judas Redivivus har
Judas klivit upp i Rubens äppelträd för att stjäla frukt.
Han överraskas av Ruben, som säger

Räckte iagh med käppen till tigh vpp
Jagh skulle basa Un tiuffwa kropp (s. 87).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1900/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free