Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Kock: Nord. spr:s hist.
Hvarpå beror det då, att man under 1600-talet uttalat
nampn men ämney och hvarpå beror det att man under
samma århundrade (i andra trakter) använt uttalet nampn
men åmbne?
Det gemensamma för växlingen nampn : ämne och
växlingen nampn : åmbne är, att ord med vokal efter mn (ämne,
ämbné) icke hava det klanglösa ljudet p mellan m och n,
under det att -mpn användes i slutljud. Då man nu
alltjämt i nysv. kan använda ett sådant uttal som vattn, toppn
(d. v. s. "vatten", "toppen") med slutljudande klanglöst n efter
en omedelbart föregående klanglös explosiva, så är man
berättigad till det antagandet, att det slutljudande n i nampn
var klanglöst. I ämne (ämbne, œmpne)y där n stod före vokal,
var det däremot naturligtvis klingande. Bruket av klanglös
explosiva i nampn och frånvaron av klanglös explosiva i
ämne, åmbne står i kausalsammanhang härmed, d. v. s. med
att nampn hade klanglöst, äm(b)ne däremot klingande n.
Det är därför möjligt, att uttals-reglerna för 1600-talets
språk böra sålunda formuleras: (för Lex. lincopense) "mpn
brukas i slutljud och i midljud framför klanglös konsonant,
mn i midljud framför vokal och klingande konsonant"; samt
(för Guds Verk och Hwila) "mpn brukas i slutljud och i
midljud framför klanglös konsonant, mbn i midljud framför
vokal och klingande konsonant". Ovan hava ur Lex.
lincopense exempel sådana som fampntagh anförts, men de äro
naturligtvis icke egentligen bevisande, då de kunnat påvärkas
av fampn etc. Exempel på mbn framför klingande konsonant
saknas och blott ett exempel på mn i denna ställning finnes.
Ett annat spörsmål är, huruvida ämne i Lex. line.
utvecklats ur ett äldre (fsv.) æmpne eller icke, och om åmbne
uppstått av ett fev. œmpne eller omedelbart av ett fsv. œmne.
Fsv. urkunder använda, för så vitt hittills är känt, mpn
lika väl midljudande framför vokal (och klingande konsonant)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
