- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sextonde Bandet. Ny följd. Tolfte Bandet. 1900 /
267

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Nord. apr:s hist.

267

turligt på analogisk väg -/. Ordet hœradh är likställigt med
huwudhy men det möter icke i de ovan nämnda, av mig
granskade delarna av Bibeln *).

V. Till den äldre nysvenskans formlära.
1. Växling -er : -en i 2. pl. imperativus.
I 1500-talets svenska kan som bekant andra pers. pl.
imperativus använda så väl ändelsen -er som ändelsen -en.
Det torde icke hava blivit visat, att dessa ändelser växla
enligt någon fast norm, eller ens att någon tendens till
växling enligt bestämd regel finnes.

*) Följande anmärkningar torde förtjena plats i en not.

Frän 1500-talet finner man exempel som visa, att ö dialektiskt
övergått till o framför r + konsonant eller åtminstone framför r + vissa
konsonanter. Så möta i den år 1529 skrivna (av Geete år 1892 utgivna)
Historia Trojana wordas "vördas" 67, 4; wordha "vörda" 68, 16; wordning
"vördnad" 44, 12; 98, 16; wanword(h)a 84, 8; 68, 2; myswordeliga 34, 8 (jmf.
fsv. misvørdeliker). Hit kan ock aff förd "bortförd" 71, 5 höra. Orden
hög-bor dog 43, 18; högbordoge 57, 18; 85, 9; högbordoghet 84, 5; 67, 4 kunna
hava fått o genom samma utveckling som wordha, men deras skrivning med
o kan även bero på lågtysk påvärkan (jmf. mnt. bordich "gebtirtig"). Alltså
har i den dialekt, som Historia Trojana representerar, ö övergått till o
framför rdhj åtminstone när w föregick ö. Härmed är att jämföra, att (se
Lyttkens och Wulff: Svensk ljudlära s. 69) nys v. rspr. använder såsom långt
ett "brett" (mera å-liknande) ö-ljud framför r med efterföljande konsonant, men
i synnerhet när r sammansmält med denna till en supradental, t. ex. vörda»

I Laurentius Petrins Oeconomia christiana ("handskrift från något av
1500-talets senare årtionden", utg. 1897 av Herman Lundström) finner man
t. ex. större "större" s. 5, s. 11, största "största" 6, först "först" 8, forsth
"först" 24, förste "förste" 5 etc, i forstenne "i förstone" 40, ttlborligha 67,
mordhare 52, geenuordighom 70, fortorna "förtörna" 71. Ö-ljudet skulle i de
flesta bland dessa ord kunna förklaras genom analogi-påvärkan; så skulle
större kunnat få o från stor, först möjligen från fsv. for. Men då så pass
många ord med o i st. f. väntat ö förekomma, är det troligare, att
skrivningen med o beror på en dialektisk ljudövergång från ö till o. Som
bekant möter i nysv. dialekter en utveckling ö > o framför r + konsonant;
så är fallet i Åsbomålet: större "större", mörda "mörda" etc. (GL Billing:
Åsbomålets ljudlära s. 104 i Sv. landsm. X, 2). — De i ä. nysv. vanliga
formerna törst, torstigh, törsta (så t. ex. i Lexicon lincopense) hava som
bekant a-omljud, under det att de nu brukliga törst, törstig, törsta innehålla
t-omljudd vokal (jmf. isl. fyrstr "törstig", fyrsta "törsta").

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1900/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free