- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sextonde Bandet. Ny följd. Tolfte Bandet. 1900 /
279

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Nord. spr:s hist.

279

Naturligtvis har bruket av -(e)n såsom objektsform om
femininer overforts från dess användning i denna ställning
om mask. Jag lemnar oavgjort, huruvida härvid
användningen av -(e)n om efew-könsord varit förmedlande, så att, då
man sade t. ex. jag har’en om en stol, om hvilken både
han och den kunde användas, man tillät sig att säga jag
har9en även om t. ex. en 6o&, om hvilket ord både den och
hon brukades, hvarefter -(e}n började brukas om ord, som
uteslutande voro Aon-kön {flicka etc).

Då i ä. nysv. -en fungerar även såsom indirekt objekt
i betydelsen "honom", är det naturligt, att det i fsv.
förekommande, ur honom förkortade enklitiska nom (t. ex.
møt-tenom RK. II) blott mycket sällan användes i ä. nysv. Ett
exempel därpå är dock vnnanom "unna honom" (Rondeletius:
Judas Redivivus 84).

Det fsv., ur ack. hona uppkomna -na (t. ex. komana
Leg.) brukas i ä. nysv. liksom i modern hvardaglig nysv.
både som ack.- och som dat.-objekt, t. ex. "I kännen ’na?
Lucidor Pp 4 s. 2, "måst han’na nämpna" ib. B 3 s. 1;
"Seger står’na allwäg wederreda" Stiernhielm Fredz-Afl C 4
s. 2 sp. 1 — nysv. han slog’na, han gav Jna en slant
Numera kan -en icke brukas om ord med värkligt
feminint genus.

Däremot hava inga enklitiska former med förlorad
rot-vokal av fsv. dat. hœnne påvisats1). Orsaken är väl den, att
hœnne i motsats till de tvåstaviga håna, honom hade lång
rotstavelse och därför såsom enklitiskt (giwa-hœnne i motsats till
satte-hana > sattena etc.) hade starkare akcent på rotstavelsen
än håna, honom. Jmf. att t. ex. gen. sg. siœlinnar (< *siar
lan-innan) bibehöll penultimas vokal och därför måste på

’) Söderwalls ordbok antecknar fr&n Leg. ett en g&ng mötande
nuedhanne "med henne" med bibehållen rotvokal i hanne. Det är t. o. m.
ovisst, huruvida mœdhanne angiver uttalet mœctanne eller mœéthanne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:22:51 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1900/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free