Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kàhind: Anmälan.
387
Till anmärkningen 6. 29, att Värmland är den enda trakt,
som framför (r)l förmår behålla långt öppet ä: örlig, förfärlig
uttalas där med samma ä som äta, våg, ära, förfära, (d. v. b. ä i
rsp. äss men långt), vill jag foga den upplysningen, att detsamma
torde gälla om min födelsebygd Västmanland, som äfven med
Värmland delar egenheten att uttala älska, vän som œVska’, vœnt.
Då förf. s. 34 fannit, att äfven Delsbostintan säger vœnf, synes
fastställandet af detta uttal i Värmland, Västmanland och Norrland
böra utgöra en stark maning för förf. att utsträcka sina studier
öfver riksspråksuttalet äfven till trakterna norr om hufvudstaden,
om hvilkas uttal han s. 10 säger sig sakna personlig kännedom.
Vi, barn af dessa landsändar, synas annars hafva skal att frukta!
att vårt riksspråksuttal blir otillbörligt åsidosatt i svenska
akademiens ordbok, på hvars uttalsuppgifter förf:s Svensk fätalsordbok
kan antagas öfva stort inflytande, då ingen representant för vårt
uttal finnes anställd vid ordboksarbetet. I min anmälan af Svensk
tätalsordbok, Nystavaren IV, har jag s. 149 f. anfört åtskilliga
skiljaktigheter mellan denna ordboks uppgifter och mitt uttal af
riksspråket.
Stockholm den 20 december 1898. Erik Bråte.
W. G. Collingwood and Jon Stefansson, A pUgrimage to the
saga-steads of ledand. Ulverston 1899. Alto, 167 ss. 21 sh.
Ovenanferte, rigt illustrerede værk, som tæller 13 helsides
farvetryk og c. 150 i teksten indtrykte billeder, angiver som sit
hovedformål ved hiælp af afbildningerne at udfylde det savn, som
hos læserne af isländske sagaer opstår ved, at disse kun
lejlig-hedsvis, og hvor begivenhedernes gäng fordrer det, skænker
land-skabsbeskrivelsen nogen opmærksomhed, hvorhos forfF, hævder, at
selve den omgivende natur har påtrykt de optrœdende personer sit
præg, og kendskab til den således også fremmer förståelsen af disse.
Overensstemmende hermed betragtes teksten som det
underord-nede, hvis opgave bliver at give äet nadvendige til billedernes
förståelse. Materialet er tilvejebragt ved en sommerrejse til Island
1897, under hvilken forfF. ses at have berejst den centrale del af
Vestisland (Snæfellsnes, Dala, Myra og Borgarfjord sysler) samt de
tiflst0dende dele af Nordisland (Hrutafjord syssel) og Sydisland
(Arness og Bangárvalla sysler), hvorimod de kun ved en sorejse
längs kysten har fäet et almindeligt overblik över de 0vrige dele
af landet.
De sagaer, hvis skaeplads fornemmelig illustreres, er Njals
saga, Hélmverja saga, Egils saga og Gunnlaugs saga, Éyrbyggja
saga, Laxdæla Båga, Kormaks saga, Grettis saga; dog også andre
AMCIV FOE ROEBISK FILOtOOI XVI, HY rÖLJP XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
