Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Sv. ortnamn.
69
men jag anser det från ordbildningslärans synpunkt ogörligt
att acceptera den. Dessutom blir det, om man ansluter sig
till densamma, svårt att förklara, hvarför de namn, i hvilka
orden Hester, Hestra ingå, icke uppträda å andra trakter af
vårt land än dem, som ofvan angifvits, utan endast
förekomma inom ett visst område, hvars gränser noggrannt kunna
angifvas, och som för öfrigt endast utgör en ringa del af
landet. Hade ordet betydt ’betesmark’, skulle man sannolikt
äfven påträffat det någonstädes i sydligaste, mellersta eller
norra Sverige.
Då man söker härledningen till detta ord, har man att
utgå från det obestridliga faktum, att det i äldre tid haft
stamvokalen -ei- af germ. -a/-. Detta framgår till full
evidens af de ofvan anförda formerna med -ee-, -i- och -ey-.
Formen Angerdhaheyster från Mo härad (nr 26) visar, att
den gamla diftongen så sent som i början af 1400-talet
kvar-lefde i dessa trakter*). För öfrigt uppträder i stamstafvelsen
vanligen e, ee (nr 19, 44). Stam vokalen i (Wrighu)hœster
(nr 17) förhåller sig till den i Heestra som fsv. læsker till
bésker2). Härmed bör sammanhållas, att enligt de uppgifter
jag erhållit namnen Hestra uttalas med slutet (kort) e, under
det att namnen på -hester i allmänhet hafva (kort) ä. I de
förstnämnda fallen följde på stamvokalen en heterosyllabisk,
i de senare en tavtosyllabisk konsonantgrupp. Slutligen må
anmärkas, att i-vokalen i Histræ, Spilhistr (nr 19, 39) är
att bedöma såsom i de motsvarande af Kock Unders, i sv.
språkhist. s. 39 följ. anförda fallen.
Den germ. stam *haistra-, från hvilken dessa namn
sålunda utgå, motsvarar enligt min mening mht. heister ’ung
bok 1. ek’, ty. heister i Hessen liksom i Osnabrück (hester)
i bet. ’bok (Fagus)’, å andra ställen å det högtyska
språkområdet, som det tyckes, i den mht. bet., mnt. heistere, fris.
’) Jfr Noreen Aschw. gr. § 124. 2. ») Jfr ib. § 80. II. 2.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
