- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
95

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Berg: Ett fall av attraktion.

95

Liedern der Edda stecken, als ihren Dichtern selbst klar sein
konnte, und als manchen neueren Auslegern klar ist".

Ich gebe hier nur eine Inhaltsangabe des Vortrages, damit
man sehe, was alles S. sieht.

Prag, März 1900. F. Detter.

Ett fall av attraktion.

I dikten "Paris och Vien na" lyder raden 144:

the hade honom alle hære.
Påfallande är ju formen hære istf. väntat hær an eller möjligen hær,
d. v. s. ack. eller nom. sing. Som thære (r. 142) är rimordet till
hære, anmärker prof. Noreen i sin Altschwed. Lesebuch s. 120, att

formen torde bero på rimnöd.

Denna förklaring är ju mycket antaglig. Den synes mig likväl
ej nödgande. Ty ett hæran som rim på thære kunde nog ha fått gå
för sig, även om det varit stötande, då man finner i dikten sådana

rimpar som vienna — henne (50—52), lica — rijhe (70—72) fryä
— wya (182—184), av vilka emellertid inget är så orent som
thære — hæran.

Tvivelsutan har judlikheten — rimmet — undeijälpt ock
med-värkat till den attraktion, som jag förmodar ha varit den ejäntliga
orsaken till formen hære. Jag antar nämligen att det är det
bredvidstående ordet alle, som attraherat det följande ordet ock
omdanat ändeisen till likhet med dess egen.

Att dylika attraktioner äro ytterst vanliga i tal, torde vara
en allmän iakttagelse. Framför allt har jag uppmärksammat
analoga fall, där ett predikatsord fått "genus och numerus" bestämda
av ett närstående ord, medan korrelatet på grund av sin
avlägsenhet äj in vä r ka t på detsamma. Meringer ock Meyer nämna
hithörande eksempel i "Versprechen und Verlesen". Jag vill bara
erinra om de under "Nachklang der Flexionssilbe" s. 51 upptagna:

Mehreres Neues ock Alles dreies (det sista skrivet av H. Paul).

Annars är det naturligtvis mera sällsynt att finna denna företeelse
i skrift än i tal, ock ännu iärre bliva fallen i tryck, ty då har man
ju minst två gånger haft tillfälle att rätta felsägningen.

Från egna manuskript har jag antecknat ett par hithörande
fall: "Han har varil hindrar’ är en typisk "Nachklang" ock likaså:
"Elsa var vid godi lynne ock munvig* i sina svar", "ew blick ock
en leende"; (jfr. en låda i en bord", sagt av en föreläsare.).

Något stort antal tryckta "felskrivningar" har jag äj att
anföra; men jag är övertygad om att vid noggrannare jenomseende

av litteraturalster de lätt förbisedda eksempien skulle kunna ökas
avsevärt.

ABKIV FÖB KOMISK FILOLOGI XJU, MT VOLJP KUI.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free