Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Kock: En notis«
Ett hithörande fornsvenskt exempel är väl: "om her sten vil
gene them [fån garn a] theres fen gel se lös£ (väl för lös(a)), tha skal
jach" BSH 5: 598 (1518).
Messenius har (Dramer s. 4. rad 10):
"Tå våre the Swenska migh hull".
Bull är emellertid rimord, varför även detta eksempel kan dras i
tvivelsmål. Möjligt också att det som predikatsord kvarstått oböjt
efter tyskt föredöme. Obestridliga däremot äro följande eksempel
från modärna författare: "–r — de fat och prydnader, hvil ka
lifvet haft kärtf (Hei den stam, Hans Alienns II: 203; här kunna både
’lifvet’ ock ’haft’ ha attraherat ’kärt’). "Trogen s in
sammansvärjning möttes de" (Heidenstam, H. A. I: 128). I ord förbindelsen
"sig själv", som i samtalsspråk redan visar en bestämd tendens att
bli oföränderlig, skulle man även kunna anse attraktion föreligga
i eksempel sådana9 som dessa: "I sig själ/är lidandel förhatligt1’
(Heidenstam, Endymion, inledningen s. 4); "de som låtit sin bild
utplånas och aldrig varit sig själ/" (Hans Larsson, Studier och
Meditationer s. 25); "att klosterväsendet redan öfverlefvat sig själ/"
(Schiick, 111. sv. litteraturhistoria I: 76).
Man kan även ibland finna, att objekt eller predikatsfyllnad i
plural påvärkat värbet: "Sådana ord förstodo ju ingen"
(Heidenstam, Ó. A. III: 117); "–— privilegier, som kungen höllo
hemliga" (Balzac, Cesar Birotteau, övers, av Karl Hedberg s. 339);
"A andra sidan är det säkerligen orätt, hvad juristerna angå, att
säga" ..(Upps. Nya Tidn. */7 99>
Även "vorklänge" antecipationer, förekomma naturligtvis:
"Synen är lika rikl på kvaliteter som hörseln —–detta sinne
(Fr. v. Scheéle, Det mänskliga själslivet s. 141).
Som nämt äro dylika attraktioner synnerligen vanliga. Då
jag äj har några eksempel som bilda nya grupper till olikhet med
de av Meringer ock Meyer anförda, som tillräckligt belysa
hithörande företeelsers natur ock det psykologiska förloppet vid deras
skapande, hänvisar jag till deras arbete.
Uppsala febr. 1900. Ruben G:son Berg.
En notis.
Följande språkhistoriska resultat må såsom sidfyllnad meddelas.
Motivering framdeles.
Nasaliteten hade på samnord. tid förlorats i ord av typen gclda (<:
*geldan) med svag levis, men bibehölls i ord av typen eta (< *etan) med
stark levis.
Blott onasalerat a värkade på samnord. tid yngre a-brytning (g i al da,
nom. *eta >■ iata "krubba", men eta "äta").
Senare har den i östnord. språk inträtt i stiala etc. med supradentalt l.
Blott dialektiskt (i fg., Dalmål etc.) inträdde a-brytning även i andra kort-
staviga ord, som på samnord. tid hade nasalerat a till ändelsevokal.
Ord av typen *ster na (p> stiarna), nafn hade på samnord. tid
onasalerat a. . , „ ,
Axel Kock.
arkiv ron NonntfiK »imh.oqi x vit, k t följd xiii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
