- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
163

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Brytning och nasalvokaler. 163

gjort sig gällande vid a-brytningens genomförande i alla
fornspråken, och att deras skiljaktiga bruk av
brytningsformer skulle bero endast på olikartade analogi-inflytelser inom

de olika språken.

Detta kan dock icke vara riktigt. Så har t. ex.
forn-gutniskan brytning i alla de kortstaviga starka verben bier a
"bära", stiel a, ieta, giefa, under det att (såsom vi delvis
redan sett) isländska kortstaviga starka verb genomgående
sakna brytning: bera, stela, eta, g ef a, sker a, fela, nema, feta,
geia, meta. Den normala fornsvenskan (det fsv. riksspråket)
intar i detta avseende en mellanställning; de kortstaviga
starka verben bæra, æta, gæwa, skær a, næma, gæta, mæta
sakna brytning, men den finnes i dylika med supradentalt I
efter rotvokalen, nämligen i fsv. stiala nysv. stjäla, fsv. fiala.

Detta är dock en allt för stor regelbundenhet, för att
den skulle kunna förklaras av olikartat analogi-inflytande i
de olika fornspråken. Och härtill kommer såsom en mycket
viktig faktor, att man (jmf. ovan s. 161) icke inser,
hvarifrån bera, eta etc. etc. i isl. fått sin obrutna vokal.

Under dessa förhållanden anser jag, att läran om
inbrytningen måste grundligen förändras. Jag uppfattar denna
brytning på följande sätt.

I de olika nordiska fornspråken hava skilda ljudlagar gjort
sig gällande vid den yngre a-brytningens genomförande.

Den har genomförts i störst utsträckning i
forngutni-skan; i väsentligen mindre omfång i de dialekter, från
hvilka fornsvenska riksspråket och forndanska riksspråket
hava utgått; i ännu mindre utsträckning i den normala
isländskan och fornnorskan.

Man måste nämligen vid utredningen av denna fråga,
liksom vid utredandet av åtskilliga andra språkhistoriska
spörsmål, strängt skilja mellan förhållandet i den normala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free