Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Kock: Brytning och nasalvokaler.
fornsvenskan, fornsvenska riksspråket, h varur det ny sv.
riksspråket utvecklats, och förhållandet i en eller annan
forn-svensk skrift med dialektisk skiftning. På enahanda sätt
måste man skilja mellan brytningsförhållandena i den
normala isländskan och den normala fornnorskan å ena sidan
och å den andra sällsynta abnorma brytningsformer, som
återgiva ljudutvecklingen i en eller annan väsentligen
undanskjuten västnordisk dialekt Liksom den forngutniska
dialekten har a-brytning i större utsträckning än den
normala fsv. och fda. och än det normala västnord. fornspråket,
så hava även andra östnord. dialekter funnits, där den yngre
a-brytuiogen h.vt s«rre omftng, ä„ MUt »r’ i den JL.
fsv. och den normala fda., och även har det existerat en
eller annan västnordisk dialekt, som i vidsträcktare omfång än
det normala västnordiska språket använt yngre a-brytning.
Tills vidare tager jag icke hänsyn till de få orden av
typen isl. sialdan, fsv. sialdan, sœldan "sällan", d. v. s. ord
med e i rotstavelsen på samnord. tid och med a-ljud i andra
stavelsen, hvilket efterföljes av en i de fornnord.
literatur-språken alltjämt kvarstående nasal konsonant.
Följande regler hava tillämpats vid den yngre
a-bryt-ningens genomförande i det normala västnordiska språket: "I
lån g st av ig a ord har den inträtt oberoende av huruvida
någon nasal konsonant på urnordisk tid förlorats
efter ändeisens a-ljud eller icke (nom. sg. *sterna>
stiarna, infin. *geldan > gialda). I kortstaviga ord har den
värkats av ett a, efter hvilket ingen nasal
konsonant på urnordisk tid gått förlorad (nom. sg. *eta >
iata "krubba"), däremot icke av ett a-ljud, efter hvilket
en nasal konsonant förlorats på urnordisk tid (infin.
*etan > eta)." Detta beror (såsom vi nedan vidare skola
erfara) därpå, att på fornnordisk tid ett onasalerat, men icke
ett nasalerat a värkade a-brytning. I ändelser, där en
slutljudande nasal på urnordisk tid förlorats, kvarstod näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
