- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
167

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Brytning och nasalvokaler.

167

mifortisstavelse (jmf. Kock i Ark. N. F. II, 50 noten, men
ock nedan s. 180).

Frånvaron av brytning i isL siá fsv. séa "se" förklaras
naturligtvis i överensstämmelse med den obrutna vokalen i
lera etc. Som bekant har got. sathwan "se" blott ett
konsonantljud (ett labialiserat ch; icke två konsonantljud) efter
rotvokalen. Ordet hade alltså kort rotstavelse, och det är därför
fullkomligt i sin ordning, att brytning icke inträtt i isl. siá,
fsv. séa med, på samnordisk tid, nasalt a *).

Orsaken, hvarför de ovan s. 165 uppräknade starka
verben gialda, äldre *geldan etc. hava brytning, men de nu
anförda starka verben bera, äldre *beran etc. sakna brytning,
är således den, att den förra gruppen är långstavig, den
senare kortstavig, och man behöver alldeles icke antaga,
att e återinförts från sg. pres. berr, etr etc. till infin. bera, eta
etc. Förhållandet är helt enkelt följande. De strängt
ljud-lagsenliga formerna skulle vara 2. sg. pres. *gildr, Htr (<
germ. *%elcfiz, *etiz\ men under en förhistorisk period
återinfördes e (geldRj etn) från verbalformerna med e (inf.
*gel-dan, *etan etc.), liksom i fsv. under en senare period den
genom det nordiska i-omljudet i sg. pres. alstrade vokalen (isl.
fellr etc.) på analogisk väg förträngdes av en oomljudd vokal
(fsv. falder etc.). Formerna etx, *etan, geldn bibehöllo e i isl.
(etr, eta, geldr), men * g eldan med lång rotstavelse blev
ljud-lagsenligt gialda.

Under en förhistorisk böjning nom. *belke\ obl. kasus [-*bel-ka[n]-] {+*bel-
ka[n]+} (isl. bialki), nom. *hnebe : obl. kasus *Aneba\n\ (isl. hnefi)
kunde brytning naturligtvis icke inträda i nom. sg. vare sig
i lång- eller kortstaviga ord, eftersom dess ultima innehöll
e-(icke a-)ljud. Men de ovan s. 165 uppräknade 28 exemplen på
långstaviga ord av typen bialki med brytning visa till fullo,

1) Man har alltså icke att med Noreen: Aisl. gramm. § 91 och Aschw.
gramm. § 76 antaga, att ett heterosyllabiskt Å-ljud efter e skulle hava
förhindrat brytningens inträdande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free