Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytning och nasalvokaler.
179
sammanhang påvisat, att fortis i vissa ord med hiatus
övergått till ultima i fornöstgötskan under den fsv.
literaturpe-r i oden. I en Mymings häradsrätts i Östergötland dom av år
1424 möter til asyo (av det normala asea "syn, besiktning"),
d. v. s. ös tö; detta dokument använder nämligen icke y
såsom tecken för vokaliskt i (Arkiv N. F. I, 383). Textkodex
av Ö8tg.-lagen har upprepade gånger gen. sg. kna (av knæ
"knä"), hvilken form uppstått ur *knia *knea(R) (Arkiv N. F.
_ __ ••
VILL, 90 f.). Hit hör ock det i Fragment av Ostg.-lagen, tryckt
i "Småatycken på fom svenska" s. 81 ff, motende^, d. v. s.
fi&ns, gen. sg. av subst. fæ. Liksom t. ex. ett äldre feans med
hiatus och akc. 2 i 1300-talets östgötska övergått till fiä’ns
med fortis på a, så hade i östgötskan omkring år 900
ak-centen på ultima av t. ex. flu$ med hiatus och akc. 2
för-stärkts åtminstone till semifortis. fluf har därför bibehållit
na8aliteten i ultima, ehuru denna förlorats i ultima av det
kortstaviga guta med blott stark levis på denna stavelse.
Då således nasaliteten i allmänhet förloras desto tidigare,
ju svagare stavelsen är akcentuerad, så är man a priori böjd
att fråga: har det nordiska fornspråket icke passerat även en
period, då (icke blott en stavelse med semifortis, utan) ock
en stavelse med stark levis ännu bibehöll nasaliteten,
ehuru denna redan gått förlorad i stavelser med svag levis
(och levissimu8)?
Den yngre a-brytningen ådagalägger, att just detta varit
fallet; ty endast på detta sätt kan den annars
obegripliga motsatsen mellan utvecklingen *eta(n) > isl. eta fsv. æta
och utvecklingen *gelda(n) > isl. fsv. gialda förklaras.
Jag antar således, att på ett språkstadium, som i detta
avseende representerar
ett något äldre skede än Rökstenens
språk, ändelsevokalen a, efter hvilken en nasal konsonant (ett
n-ljud) förlorats, bibehöll sin nasalitet, när den hade stark
levis, men redan hade förlorat nasaliteten, när den
akcen-tuerades med svag levis. Få samnordisk tid (i den normala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
