Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytning och nasalvokaler. 188
men i den normala fsv. och fda. stiala, fiala, obl. kasus piala
hava brytning framför det supradentala l?
Möjligen skulle man vilja tänka sig, att i östnord. språk
rotvokalen i någon mån förlängts framför det supradentala l
i *stelan etc., hvarför den starka levis på ultima försvagades
till svag levis och i sammanhang därmed nasaliteten hos
ul-tima-vokalen förlorades före den yngre ^-brytningens
inträdande. Ett dylikt antagande vore dock oriktigt. Det har
icke blivit visat, att ett långt eller delvis förlängt e var
underkastat brytning, och om e-ljudet delvis förlängts i *stelan,
skulle alltså ingen brytning till stiala hava inträtt’).
Jag antar däremot, att vid brytningen stela > stiala etc.
i öetnordiska språk det supradentala l i förening med det
följande a-ljudet framkallat brytningen. Härmed är att
jämföra, att (se Sievers: Ags. gramm.3 § 81) i angelsaxiskan en
brytning av e till eo inträtt framför le, Ih (melcan > meoU
cm etc.) och stundom även annars framför l {seif > seolf
etc.). Det vore tänkbart, att brytningen stela > stiala inträdde
i östnordiska språk samtidigt med att i väst- och östnordiska
språk g elda bröts till gialda. Tydligen hade stela (c * st elan)
nasalt a lika väl som bera vid tiden för brytningen gelda >
gialda, och om utvecklingarna gelda > gialda och stela > stiala
voro samtidiga, var det alltså ett nasalt a, som
tillsamman med supradentalt l framkallade brytningen i östnord.
stela :> stiala.
Men det är troligare, att den gemensamt nordiska
utvecklingen gelda > gialda inträdde tidigast, och att först
senare den östnord. (eller åtminstone väsentligen östnord.)
övergången stela > stiala försiggick. I detta fall kan stela mycket
väl hava blivit stiala, först sedan ultimas a förlorat sin
na-8alitet, och då har brytningen i stiala framkallats av ett
’) Ej häller kan man antaga, att brytningen i fiala st&r i sammanhang
därmed, att ordet ursprungligen hade l&ng rotstavelse (jmf. got. filhan), ty
brytningen i stiala, þiála kan ej förklaras i överensstämmelse härmed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
