Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Kock: Brytning och nasalvokaler.
Men att detta icke häller är fallet, visar till fullo den
yngre a-brytningen. Denna talar nämligen i detta avseende
ett tydligt språk.
Man har brytning i sådana ord som den fem.
M-stam-men isl. stiarna "stjärna", gen. sg. biar nar och gen. pl. biarna1
de mask. n-stammarna isl. sia/ni "kärlek", kiarni "kärna",
kiarni "smörkärna", kianni "kind", pialmi "snara", Biarni, nyisl.
biarmi "the beaming of light", i fsv. skialnaper fda. skialnæth.
Nu veta vi, att blott ett onasalerat (icke ett nasalerat) a
vär-kade den yngre a-brytningen. Alltså var ultimas a-ljud
onasalerat, när på samnordisk tid t. ex. nom. *sterna blev stiarna.
Förhållandet var detsamma i övriga, åtminstone långstaviga,
ord med nasal konsonant före ändelsevokalen. (Jag kan icke
erinra mig något exempel på kortstaviga ord, likställiga med
stiarna, d. v. s. kortstaviga ord, uttalade med fortis och med
germ. c i rotstavelsen + nasal konsonant + ändelsevokalen a,
i hvilket ändelsevokalen icke på urnordisk tid tillika
efterföljdes av nasal konsonant).
Härmed harmonierar mycket väl språket i de älsta danska
runinskrifterna med yngre runor från omkring år 800. Så
har Helnæsstenen truknaþu med onasalerat a, men ^uian
med nasalt a. Snoldelev-inskriften gen. sg. sunaa med
onasalerat, men prep. $ (c an) med nasalt a. Alltså användes
i Danmark onasalerat a i ändeisen omkring år 800 efter
nasal konsonant, vare sig att stavelsen hade stark levis (det
kortstaviga Bunan) eller svag levis (det lånstaviga truknaþu).
Rökstenen använder onasalerat a i ultima (med svag
levis) av de långstaviga runan (’rúna r’), numnaa (’namna*’),
$nnart (’annal’), flutna (flutna?, gen. pl.), kunaa (gen. sg.
JGrunnaR>)J airnan ävensom av det trestaviga go$naa.
Härenedstenen vid Dagsnäs i Västergötland (Torin nr 7,
från 900-talet) brukar onasalerat a i stavelse med svag levis i
runan, efter nasal konsonant, men nasalerat a i þfnsi, kuþ^n,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
