- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
277

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277 Cederschiöld: ’’ þangbrækkn’ \



afslutningsramsan i UplL, SdmL och YmL II; lagha fallum
har upptagits för att bilda rim med os allum och försvarar
alltså sin plats vida bättre än det fadda upprepandet af pang
i ÖGL. Denna saft- och kraftlösa förbindelse kan svårligen
ha gamla anor; • ty bättre förstodo verkligen lagstiftarna att
forma sina minnesregler.

Men är då VGL:s version bær skiold iuir pangbrœkku
den ursprungliga, och har denna i Östergötland fått en så
olämplig utvidgning? Eller härstamma bägge versionerna
från en gemensam tvåledad, hvilken blifvit på; olika sätt
förvanskad?

Yalet mellan dessa alternativ beror utan tvifvel ytterst
på det begrepp, man vill inlägga i det eller de ord, som
ursprungligen borde ha följt efter prep. iuir. Kan man blott
fastställa, hvilket begrepp innehållet här fordrat, så blir det
jämförelsevis enkelt att afgöra, om pangbrœkku (= hafsstrand)
ensamt kunnat vara ett någorlunda tillfyllestgörande uttryck
för detta begrepp, eller om ett tvåledadt uttryck varit
oumbärligt.

Nu torde, af hvad här ofvan blifvit sagdt, med ganska
hög grad af visshet framgå, att det i lagformeln är fråga
om ett fientligt infall öfver landskapets gräns. Det
begrepp, som formeln i sin ursprungliga lydelse haft att
beteckna efter prep. iuir, bör alltså ha varit Västergötlands
gräns, när formeln brukades i VGL, Östergötlands, då
for-mein förekom i OGL.

Prioriteten i formelns användning måste väl snarast
tilldömas västgötarna, då man ju har skäl att anse dem
hafva tidigare än östgötarna fått ordnade samfunds- och
rättsförhållanden.1

1) Möjligt är väl också, att användningen af ordet þang skulle snarare
erbjuda sig för västkust- än östkustbor; men härom vågar jag ej närmare
uttala mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free