- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
278

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

Cederschiöld: ’’ þangbrækkn’ \

Huru Västergötlands gräns räknats på den tid, då
lagformeln först kommit i bruk, är nog omöjligt att exakt
bestämma, eftersom det dels är ovisst, huru långt tillbaka denna
tidpunkt bör förläggas, dels landskapets gräns mot Norge (och
kanske äfven åt andra håll) tyckes ha varit ganska växlande.
Men så mycket är fullt visst, att Västergötland haft
landgränser, som i utsträckning ingalunda stått efter dess
gränser åt hafvet till, utan snarare betydligt öfverträffat de
senare. Västergötlands landgränser torde mestadels ha utgjorts
af skogiga obygder, hvilka rimligen i någon mån försvårade,
men visst icke omöjliggjorde fientliga infall, helst då
förrädare visade vägen.

Det blir därför knappast möjligt, att en beteckning af
Västergötlands för fiender tillgängliga gräns skulle ha gjort
afseende endast på hafskusten. Ett så ofullständigt
be-teckningssätt borde ha varit till den grad oklart och stötande,
att det icke kunnat vinna häfd. Däremot låter det väl
tänka sig, att ett af gammalt häfdvunnet uttryck, som från
början på ett tillfredsställande sätt betecknat "gränsen", äfven
sedan det genom stympning blifvit inadekvat, likväl kunnat
kvarstå i denna betydelse.

Anmärkas bör, att VGL i ett annat fall betecknar
landskapets gräns på korrekt sätt; i I Arft. 13,4 sages om
den, som reser ur landskapet (så att man sedan ej kan få
säker underrättelse om hans under frånvaron inträffade död):
far ... a skip allær til sk(o)gs (ungefär lika i II).1)

Östergötland tyckes väl hafva (åtminstone i den
historiska tiden) varit mindre än Västergötland utsatt för
fientliga infall från landsidan. Men dels måste man, såsom vi
redan anmärkt, förutsätta, att frasen ursprungligen haft samma

1) Också annars finner man i lagarnas allittererade formler
sammanställning af väg till lands och sjös, till vatten eller skog, t. ex. ÖGL Kristn.
20 a uatnum œlla uœghum, VmL I Bygn. 19,3 farwccgh. baþi til was oc
wiþar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free