- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
355

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till frågan om behandlingen av
ljudförbindelsen aiw i fornnordiska språk.

Högst olika åsikter hava under årens lopp blivit
framställda för att förklara de mångskiftande formerna av de isl.
orden si&r, siár, sæ’r; sniór, sniár, snæ’r; frió, f r æ’; miór,
miár, mæfr; sliór, sliár, slœ’r; friór, freir, hvilka ord
samt-ligen på gotiska hava ljudförbindelsen -aiw-, för så vitt de
finnas i detta språk. Ännu större växling företer i
isländskan motsvarigheten till det got. aiws "tidrymd": isl. ei, ey,
<d, é (fsv. även ti), men det got. saiwala "själ" överträffar
alla dessa ord i brokig mångfald på det nordiska
språkområdet, om även de runristade formerna medräknas: isl. sål,
fsv. sitil, sel, run. sal, siol, saul o. s. v. Härtill kommer,
att i bygdemål vissa av dessa ord uppträda under ännu andra
former.

Det torde vara överflödigt att gendriva alla de olika
meningarna om dessa många formers förklaring.

Enligt min uppfattning har redan Jacob Grimm varit
inne på riktigt spår till tydningen av iö i siór o. s. v., då
han i Deutsche grammatik I2 (1822) s. 298 noten yttrar:
"Sniór (nix), siór (mare) gelten neben den oben beim æ
angeführten snær, sær, und erklären sich wie das alth. io
(un-quam) aus dem got. aiv; schlechter scheint die Schreibung
sniár, siár" (jmf. även Holtzmann: Altd. gramm. I [1870]
s. 128).

Liksom det got. aiw genom diftongens monoftongering
och genom vokalisation av w-ljudet utvecklats till fht. eo, io
"alltid", och liksom på liknande sätt aiw i fsaxiskan övergått
till eo, io "alltid", så har genom åtskilliga mellanstadier
(hvarom nedan) ljudförbindelsen -aiw- (got. saiws) i de
nordiska språken resulterat i iö i siár etc.

ABKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XVII, NT FÖLJD XIII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free