- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
359

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

864 Kock: Ljudförbindelsen ai w.



III, 292 f.) att nämna; det är dock blott i all korthet, som
han behandlar saken. Han framhåller, att det got. pret. spaiw
(till speiwan "spotta") ljudlagsenligt måste återfinnas i isl. pret.
spió (till isl. spyia "spy"), och att t. ex. got. saiws i
överensstämmelse härmed motsvaras av isl. siór på så sätt, att
(liksom man i fht. har nom. snéo : gen. snéwes) en äldre nom.
*sœwr *sœor blivit siór} under det att gen. sœwar, pl. sœwar
etc. kvarstodo: i ljudförbindelsen -aiw- har alltså w i slutljud
och framför konsonant vokaliserats.

I Ark. nf. XIII, 211 anmärker Hultman med rätta, att
den av Falk fordrade äldre böjningen ack. sió (nom. siór):
gen. salvar värkligen finnes i en gammal isl. handskrift,
nämligen Kod. 1812 4:o i gl. kgl. samlingen på kgl. biblioteket i
Köpenhamn. Oberoende av Hultman hade jag för åtskilliga
år sedan iakttagit, att denna handskrift använder ack. sió •
gen. sœ’var. Hultman menar liksom Falk, att nom. ack.
*sWwr) *sæw ljudlagsenligt blivit siór} sió, men han anser,
avvikande från Falk, att ^-ljudet i *sœwr (sœ’r) liksom i
snœ’r, frœ\ frœ’r, mœ’r, sla!r skulle hava framkallats genom
i-omljud. Ljudförbindelsen aiw skulle först ha blivit aw
enligt känd ljudlag, hvarefter äw skulle hava blivit i-omljutt
till ætv. (Om pret. spió uttalar han sig icke). Även andra
författare, som på senare tid yttrat sig om ^-ljudet i
ifrågavarande ordgrupp (safr etc.), synas mena, att det alltid måste
uppfattas såsom i-omljud av ð; i överensstämmelse härmed
söker t. ex. Bugge i Beitr. XXIV, 457 förklara frœ’.

Emellertid torde det vara höjt över hvarje tvivel att,
liksom got. pres. sg. speiwis (till det starka verbet speiwan
"speien") fullständigt motsvaras av isl. pres. sg. spýr med
utveckling av %w till y enligt den av mig i IF. Y, 153 ff.
framställda regeln, så också pret. spaiw till samma verb
motsvaras av isl. spió *). Ett pret. sådant som spaiw var som be-

*) Noreen a uppfattning av pret. spió i Aisl. gr amm.a § 415 anm. B är
säkert oriktig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free