- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
360

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

864

864 Kock: Ljudförbindelsen ai w.

kant redan på urnord. tid enstavigt (jmf. pret. iinna.ni på
Reid-stad-stenen), och möjligheten att förklara pret. spió genom att
antaga en genom i-omljud uppkommen mellanform *spœw är
alldeles utesluten. Alltså lär oss got. spaiw : isl. spió i
motsats till t. ex. got. aiweins "evig" : isl. ævi "tidrymd" (<:
*äwi-c *aiwi-\ att ljudfbrbindelsen -aiw ljudlagsenligt övergick till
-io, åtminstone när den redan på urnordisk tid stod i
slutljud.

En dylik olikartad behandling av ljudförbindelsén aiw i
spió och i æ’vi (c *äwi-) är ljudfysiologiskt lätt förklarlig. I
forngutniskan har diftongen æi (ei) visserligen i allmänhet
övergått till ai (isl. bein : fgutn. bain etc.), men ofta kvarstår
den äldre diftongen æi {ei) omedelbart efter w: tueir, tueim,
veita etc.; då det naturligtvis finnes en betydligt större olikhet
mellan de två komponenterna i diftongen ai än mellan de
två komponenterna i diftongen ei (æi), undvek man att i
triftongen uei göra ei mera diftongiskt, än det redan var
(Kock i Sv. landsm. XI nr 8 s. 46 f. *)).

Yid en tid, då man uttalade såväl spaiw som *aiwi- med
diftongen ai, tillämpades följande regel: aiw övergår till
æiw i slutljud (tautosyllabiskt), men kvarstår (tills vidare)
framför vokal. Alltså *spaiw :> *spæiw, men *ai-wi-. Den
olika behandlingen av ai beror på strävan att göra ai i
triftongen -aiw mindre diftongiskt (jmf. fgutn. tueir men bain)]
i *ai-wi- hade man däremot ingen triftong eller åtminstone
ingen utpräglad triftong.

Under en något senare period monoftongerades så
väl æi som ai framför följande w-ljud, så att *spœiw
blev till *spæw, senare (genom mellanstadierna *speu, *speu,
*spio) till spiö, liksom i fht. éo "alltid", snéo "snö" etc. blevo
till éo, snio etc., under det att i nordiska språk ordet
*aiwi-utvecklades till *äwi- och. (genom i-omljud) till a!vi.

Där står s. 47 r. 6 genom tryck- eller skrivfel ai ;> ei i st. f. ei > ai.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free