- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
365

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

864 Kock: Ljudförbindelsen ai w.

delsevokalerna a, i med infortis förlorades i långstaviga ord;
enat som bekant u med infortis kvarstod längre än a, i med
infortis, kan däremot ljudutvecklingen -aiw- -aw- hava
inträtt före förlusten av ändelsevokalen u. Dock behöver, strängt
taget, blott visas, att ljudförbindelsen aiw kvarstod efter
förlusten av a (ej efter förlusten av i) med infortis i långstaviga
ord, ty de ord, som komma med i räkningen, hava säkerligen
alla efter ljudförbindelsen aiw förlorat ett a (ej ett i). Så
har den ursprungliga /-stammen siór troligen övergått till
a-stam (nom. sg. *saiwin, senare *saiwan), redan innan a, i
förlorades efter lång rotstavelse; jmf. att isl. siór
huvudsakligen böjes såsom a-stam, och att förhållandet är detsamma
med fht. séo, under det att seo i fsax. helt och hållet
antagit a-stams-böjning*).

Jag skall emellertid anföra ord, där ljudutvecklingen
aiw > äw inträtt, eller där man med något sken av
sannolikhet antagit en dylik utveckling.

Got. aiweins "evig" : isl. æ’vi, œ’vinligr; mht. léwerech,
ags. lœ’werce, láwerce : isl. lœ’virki "lärka" visa utvecklingen
aiw :> aw framför en i literaturspråket alltjämt kvarstående
vokal. Isl. "olycka" (jmf. finska låneordet vaiva) har böjts
nom. sg. *waiwu : gen. sg., nom. och ack. pl. *waiwaR,
senare *wä(w)u : *väwaR. Om det nyisl. a sM "skjœvt"
ety-mologiskt sammanhänger med lat. scævus, så förhåller det sig
. därmed på enahanda sätt. Björn Haldorsen upptar ett nyisl.

*) Om man åter ville antaga, att siór böjdes s&som e-stam vid
förlusten av i med infortis i långstaviga ord, så är dock dess utveckling lätt att
förklara. 1 så fall bör vid förlusten av i i nom. ack. sg. *saiwiR} *saiwi
diftongen ai genom det äldre t-omljudet hava blivit œi (*sœiwR, *sœiw),
hvarefter *8<eiwR, *8<eiw fingo samma utveckling som de oberoende av
t-om-ljudet uppkomna *8nœiwR, *snœiw etc.

I detta sammanhang må nämnas att man, enligt hvad jag framdeles
hoppas kunna visa, i det förhistoriska nordiska fornspråket havt två
perioder för f-omljudet på kort germaniskt e-ljud, fullkomligt motsvarande de två
perioderna för det vanliga i-omljudet. Mellan de två t-omljudsperioderna
förlorades i efter kort rotstavelse utan att värka omljud, t. ex. nom. pl.
*eri-löR > *erlaR ;> isl. iarlar. Det germ. e var även underkastat iä-oml jude t.

ARKIV FÖB NOBDI0K FILOLOGI XVII, NT rÖUD XIII. 25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free