- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
367

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

864 Kock: Ljudförbindelsen ai w.



343 f., Hertzberg ib. nf. I, 227 ff. Enligt Björkman:
Scan-dinavian Loan-Words in middle english I, s. 52 skulle isl.
vœ’la "jämra sig" hava uppstått ur *waiwilön. Emellertid
möter jämte væla (och subst, vælan "jamren") i Flat. II, s. 364
r. 35 presens uelar, hvilket säkerligen angiver uttalet velar,
och i överensstämmelse härmed upptar Fritzner2 "véla se
vœlaP och velan jämte vælan. IED. har vélan och vælan. I
Ark. nf. VII, 140 har jag visat, att e dialektiskt i
isländskan övergår till æ mellan föregående w (v) och följande
sup-radentalt r, Z, t. ex. vél : væ’l "list". I överensstämmelse
härmed kan vela "jämra sig" hava blivit væ1 la. För övrigt
finnes i isl. även veilan "jamren".

Härav torde framgå, att (i strid mot den vanliga
meningen) intet hindrar antagandet, att ljudförbindelsen
-aiw-kvarstod oförändrad till efter förlusten av a (och i) med infortis
i långstaviga ord, och att denna ljudförbindelse efter denna
tid blev -arø- framför vokal (isl. æ’vi etc.), men däremot
(genom æiw, æw, ev, eu, io) iö i slutljud och framför
konsonant (sniór etc.).

Såsom jag i Ark. nf. I, 380 noten och II, 43 visat, har
redan i den älsta fsv. iö i subst, (isl.) friö och i adj. (isl.)
friör övergått till ø efter konsonant + r: fsv. frø, frølimber,
nysv. subst, frö och äldre nysv. adj. frö. Även i
forntrön-derskan utvecklades friö till friø > frø (Hægstad: Gamalt
trøndermaal s. 1). Senare har iö övergått till iø i fsv. siø,
sniø, sliø, mtøj hvarefter i förlorats efter två konsonanter
i snø, sløy liksom detta är fallet t. ex. i fsv. subst, sliunga,
slionga > nysv. slunga, sen fsv. slmga\ jmf. Kock: Fsv.
ljudlära n, 483 *).

Jag övergår till att förklara de isl. formerna ei, ey "all-

Till denna nppfattning av ø-ljudet i frø, mø etc. anslnter sig
Hult-man i Ark. nf. XIII, 218, under det att Noreens försök Aschw. gramm. §
69, 7 att förklara snø, slø, frø, Sø- ur äldre *snøy etc. är oantagligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free