Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
38*2 Pipping: Anmälan.
Hl — hjärnverksamhet hos den talande,
M — artikulationsverksamhet hos den talande,
L — vibrationer hos ett medium,
0 — funktioner hos ett lyssnande öra,
H? — hjärnverksamhet hos den hörande1).
Vidare påpekar prof. Jespersen s. 374, fortfarande citerande sina
egna uttalanden af år 1884, hvilken stor betydelse hörselfenomenen
hafva på språkets förändring, i det öfverflyttningen från generation
till generation hos normala individer sker genom förmedling af
hörselorganena) och s. 398 säges: "Hvad vi derimod mener, når vi
i almindelighed taler om "indtrykket på øret", er jo det gennem
øret modtagne og af hjernen forarbejdede indtryk, aer altså findes
i området H og er af psykologisk natur. Men dette, det eneste
af Ø-siden, der er os tilgængeligt, spiller jo netop den störste rolle
også ved den s. k. organiske eller genetiske skoles
betragtningsmåde, idet dær genkendelsen af lyden er basis for undersøgelsen
af dens artikulation".
För min del kan jag ej finna annat, än att prof. Jespersens
här citerade uttalanden gå stick i stäf mot fnllblodsgenetikernas
hufvuddogmer. För dem gäller det som en trossats, att alla
förändringar i språket uteslutande bero på förskjutningar af
artikulationerna, och att hörselintrycken därvid ej spela aen minsta roll
(jfr prof. Jespersens citat från Joh. Schmidt, sid. 371—372), och
intet har synts dem mera strafFvärdt än det att vid systematiken
taga äfven den minsta hänsyn till "språkelementens intryck på
örat". För Hoffory var, på grund af analogier i genetiskt
hanseende, Ä-ljudens indelning i underarter en lika viktig uppgift som
vokalernas gruppering. Att "genkendelsen af lyden" i ena fallet
är vida svårare än i det andra, var för honom komplett likgiltigt.
För mig gäller prof. Jespersen, på grund af de citerade
uttalandena i viss mån som en bundsforvandt i striden mot den
genetiska skolan. Dock finnas viktiga meningsdifferenser oss emellan.
S. 375 säger prof. Jespersen: "Hvad der er ens i M, må
medføre ens virkninger i L och derigennem i 0 — men til hver
forskellighed i M må også svare forskelligheder i den hørlige virkning".
Jag har förut (i en polemik med Lloyd) framhållit, att aet
förra af nämda påståenden icke har den betydelse man velat
till-skrifva detsamma, emedan icke två människor hafva likformiga och
kongruenta talorgan. Prof. Jespersen anser nu, att jag vida
öfver-drifvit betydelsen af min invändning. Det är möjligt att jag gjort
’) Jag tillåter mig att i det följande använda teoknen Kt1 M, L, 0
och H. i ofvan angifven betydelse.
*) Man må ingalunda tro att alla genetiker .medgifva detta. Jag har
nyligen hört en begåfvad ung språkforskare framkasta den tanken, att
barnen skulle lära sig tala genom att med ögonen iakttaga de fullvuxnas
artikulationer. Jag glömde tyvärr att fråga min interlokutör, huruvida han
ansåg döf8tumundervi8ningen öfverflödig och i stället ville inrätta talskolor
fór blindfödda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
