Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38*2 Pipping: Anmälan.
slutande betingas af deras genesis. Men yi äro långt aflägsna från
den tid, då fonetiken skall hafva lämnat ensidighetens väg, så länge
våra läroboksförfattare förhålla sig afvisande gentemot alla metoder,
som gå ut på en undersökning af Inftvibrationerna och icke minBt
mot den grafiska metoden. Det vore en ytterst tacksam uppgift
att närmare gå in på de skäl, som töranledt prof. Jespersen att i
denna punkt följa sina föregångare, men utrymmet förbjuder mig
att göra det. Jag vill blott genom ett exempel nr högen visa, huru
föga träffande prof. Jespersens anmärkningar äro, åtminstone för så
vidt de äro riktade mot mig.
Hårdast drabbar prof. Jespersens dom den grafiska metoden,
då den vill gälla som ett medel att utforska språkets dynamiska
växlingar. Sid. 363—364 uppräknar prof. Jespersen en rad af
faror, som lura på grafikern vid experiment af denna art. Prof.
Jespersens resonemang är här i hufvudsak riktigt, och de
omständigheter han framhåller haiVa tyvärr förbisetts af flere forskare. Men
prof. Jespersen synes icke hafva observerat, att jag redan för 11 år
sedan *) anvisat en väg, på hvilken dessa faror i en mängd fall kunna
kringgås. Jag har uttryckligen framhållit, att man icke eger rätt
att utan vidare antaga, att de grafiska apparaternas växlande utslag
gifva ett mått på intensitetens växlingar. Endast då jämförelse
sker mellan olika ögonblick af samma klang, är man
berättigad att antaga;, att ökadt utslag -svarar mot ökad
intensitet. Här förenklas problemet ofantligt, emedan en och samma
vokalklang, oberoende af aen grundton, på hvilken den frambringas,
väsentligen består af toner, liggande inom ett konstant
tonhöjdsområde a). Det betyder föga, att svängningstalet har inflytande på
tonernas lefvande kraft, och att örat ej är lika känsligt för toner
af olika höjd, då de toner, som uppsluka nästan hela klangen, äro
af konstant höjd. Af samma skäl spelar det ingen roll, att den
upptecknande apparaten är känsligare för en del toner än för
andra. Om grundtonens höjd växlar mycket, kan tanken på en del
interferens-fonomen bjuda oss att göra fullständiga klanganalyser,
bestämma intensiteten för hvarje enskild partialton och sedan
summera partialintensiteterna, ett förfarande, som väl är besvärligt,
men ingalunda outförbart. Men jag har genom kalkylering af
talrika exempelB) visat, att man, så länge tonhöjdsväxlingarna röra sig
inom de vid normalt tal brukliga intervallerna, genom att utgå
direkte från kvadraten på klangkurvans amplitud f&r ett mått på
den mot klangen svarande rörelsens lefvande kraft, som endast
obetydligt afviker från det, som vunnits genom den utförligare
kalkylen.
’) Pipping, Om Hensens fonautograf s. 11—12.
a) Den gamla fabeln om grundtonen som den i regeln starkaste
deltonen är för längesedan vederlagd.
a) Pipping, Om Hensens fonautograf s. 11—12. Zur Phonetik der
finnisehen Sprache s. 227—281.
ABXIV FÜR NORDISK FILOLOGI XVII, MT FÖLJD Xffl.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
