- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
20

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

östergren: Kaøusv&ksl. i fe v.

Alla artikulerade former av substantiver skrivas i
Bar-laam sä gott som undantagslöst med enkelt n, jen. sg. fem.
vnderstandilsena, dat. sg. fem. werdhlene, jen. pl. apostlana,
likaväl som ack. sg. fem. skri/tena, ack. pl. diäflana. Detta
kan tyda pä, att ingen sjilnad i längd förefans mällan de
förra formernas w-jiid ock de senares.

Efter dessa inledande anmärkningar torde jag kunna
gä att framställa den förklaring, jag tänkt mig, pä
förekom-sten av jenitiver som werdhlene i denna handskrift.

I sju av de ätta eksempel jag funnit föregäs jenitiven
omedelbart av en preposisjon, som styr dativ. Så finna vi
dativliknande form efter af s. 9 ’aff ysäldene kär’, s. 98 ’aff
solinne hita’; efter i s. 25 ’j werdhlene vphofF, s. 32 ’j
siä-lene vndirstandilsom’; efter fr an s. 93 ’fran werdhlene stiim
oc bang’; efter mot s. 97 ’moot solene starkasta hita’ samt
efter far s. 69 ’for människione helso’. Yad angår det
återstående eksemplet s. 40 ’fyra ~ elementa aff huilkom
människione likame är sammansatter’, så står aff där, som synes,
sjilt från människione blott av ett ord, ehuru visserligen icke
syntaktiskt sammanhörande därmed.

Jag tror nu, att det är preposisjonen, som framkallat
den dativliknande jenitiven, äller med andra ord, att dativen
här, under påvärkan av den dativ fordrande preposisjonen,
inträngt på jenitivens funksjonsområde. Möjligheten härav
är betingad av, att vid denna tid redan tjänslan för
kasusformernas sjilda uppjifter i hög grad försvagats (Jfr. t. eks.
Söderwall: Hufvudep. s. 38, 68, samme förf:s Stud. öfver
konungastyr. s. 44 f., Schwarz: Oblika kasus o. prep. i fsv.
s. 10, 37 m. fl. ställen). Ett eksempel, som starkt stöder
mitt antagande, är följande, som återfinnes s. 77: ’thykkis
mik at thu far mykit vilder aff idhrom kännedoms sannind*,
där idhrom, ehuru hörande till jenitiven kännedoms, fått
dativens form. Idhrom kan redan på grund av sammanhanget
ej järna föras till sannind, ock för övrigt är förekomsten av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free