- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
22

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

Östergren: Kasus väksl. i fsv.

laghom’; i MP 1.68 ’holdh mädh äuärdélikom dödz mörkir ok

yseld’ samt i ett dipl&m från 1402, SDNS 1.153: ’ath iak ~

taladh (för taladhe) til lasse bonde om minom brodersgeeld’,
där Söder wall föreslår att ändra minom till antingen mim
äller mins. Intetdera är behövligt, om man blott betraktar
brodersgeéld som oavsiktlig sammanskrivning, vilket ju även
Söderwall vid sitt andra ändringsförslag måste jöra. Kand.
G. Daneli har jag att tacka för ett alldeles liknande
eksempel från Holofernes och Judith (omkr. 1580), där det s. 19
heter ’om i (israeliter) wore vthi idhrom gudz ogunst’.

I många fall blir det ganska svårt att avjöra, vart en
dylik dativform rätteligen hänför sig. Yi taga följande
eksempel ur SJ 79 (1438) ’mädh warom stadz borghamästara’.
Här synes det mig för betydelsen naturligast att fatta warom
som attribut till stadz, men det kunde även hänföras till
borghamästara, vilket blir nödvändigt, om man, som
Söderwall tyckes jöra, fattar stadz borghamästara som
sammansättning. Detta sista är visserligen möjligt, men åtminstone
rätt osäkert. I allmänhet drager Söderwall icke i betänkande
att uppföra ord såsom sammansättningar, även om de aldrig
påträffas sammanskrivna i handskrifterna. Om man jämför
fornsvänskan med nusvänskan, visar den förra som bekant
en mycket större benägenhet för särskrivning. Huruvida
detta i viss mån hade sin motsvarighet i uttalet ock den
dåtida uppfattningen, så att ifrågavarande ord icke uppfattades
som sammansättningar, är en fråga, som ännu står öppen,
ock som nog vore förtjänt av en grundlig utredning. Till dess
(år man i många fall nöja sig med att konstatera sin
oförmåga att avjöra, vilken uppfattning är den rätta.

Att Söderwall gått för långt i antagande av
sammansättningar, torde vara säkert. Yisserligen förekommer i
handskrifterna särskrivning i en mängd fall, där ifrågavarande
ord dock otvetydigt äro att fatta som sammansättning, men
även motsatsen äger rum, t. eks. då i MP 1.34 läses ’for

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free