- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
27

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ostergren: Kasus v&ksl. i fsv.

27

s. 157; Relationes curiosæ (1682) ’för sin särdeles figur eller

lägligheet skull’ Y. St. s. 165; Sofia E. Brenner ’Äktenskap
förkastas af lärda’: ’för sin lärdom skull’, (Malmström: Sv.
Vitterh. Hist. 1.132). O. v. Dalin skriver 1755 i
Vetenskapsakademiens handlingar I. 108 ’endast för rimet skull’; ib.
II: 65 (1778) ’för artighet skull’. Även senare eksempel
finnas; kand. R. G:son Berg har ur sina nysvänska samlingar
meddelat mig sporadiska, ej alltför sällsynta fall (frän
Poly-fem, C. J. L. Almqvist m. fl.) ända fram på 1850-talet. Ännu
i nusvenskan träfes ju ackusativ (äller, om man så vill,
grund-form) i fraser som ’för ro skull’, ’för nöje skull’, ’för skam

skull’ (Jfr Rydqvist: Sv. Spr. Lagar V. 201). Danskan ock
norskan ha i huvudsak att visa ett liknande förhållande (Se
Falk-Torp: Dan sk-norsk ens Syntax § 34, där dock saken
endast i förbigående beröres).

Redan i ’Kasusformerna’ s. 16 f. (utkommen 1865)
påpekar Söderwall, att vid for—skuld ofta förekommer "en form
som liknar nominativen". Sedermera har Rydqvist (nyss a.
st. s. 200 f.), ehuru med någon tvekan, antagit att
ackusati-ven kunde väksla med jenitiven vid for—skuld liksom vid
til ock mœllum; ock i sin Ordbok har slutligen Söderwall
yttrat under artikeln skuld 8) — "vanl. föregånget af prep.
for samt antingen ett pronominaladj. el. en gen. (el. ack.)".

Orsaken till att vid denna sirkumposisjon, vid vilken
jenitiven naturligtvis är det ursprungliga, i det den stått som
attribut till substantivet skuld, ackusativen (och, som jag
nedan skall visa, även någon gång dativen) inträngt, tror jag
vara flerfaldig. Jämförelsevis ringa betydelse torde den
omständigheten haft, att skuld började med s, varvid jenitivens
s kunde gå förlorat i satssammanhanget (Jfr Noreen Aschw.
Gr. § 322.2 ock där siterade arbeten). Innan jag går
vidare, blir jag emällertid tvungen att dröja något vid frågan
om tendensen att jöra jenitiven lik övriga kasus i fsv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free