- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
28

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

östergren: Kasusv&ksl. i fsv.

Som bekant inträffar det redan i ä. fsv. "någon gång",
att ändeisen -«(r) i jen. sg. av starka fem. subst,
fullkomligt bortkastas, ock i y. fsv. blir detta vanligare (Jfr
Söderwall: Kasusf. s. 11 f., Hufvudep. 17, 59). Kock har i Tidskr.
f. Fil. N. R. VIII. 302 förklarat orsaken härtill vara den,

att "när nom. ock ack. sg. hette i bestämd form bok-in ock
i obestämd form bok, så bildade man av gen. sg. best. form
bok-innar den obestämda bok, h var vid naturligtvis även den
omständigheten att nom., dat., ack. sg. redan hette bok
spelade en roll". Häri instämmer jag fullkomligt, blott med
framhållande av, att även väkslingen mällan jen. ock ack.
(ock dat.) efter preposisjonerna til, mållum (innan) värkat
kraftigt bidragande till uppkomsten ock utbredningen av dessa
jeniti v former, vilka tidigast förekomma just efter dessa
preposisjoner (Jfr. Rydqv. a. arb. II. 603 not, K. T. Melin:
Subst. böjn. i äldre Västg.-lagen s. 3 f.). Jenitivus sing. på

-a kan ofta icke sjiljas från jen. pl., ock i skrifter, där
slut-r är bortfallet, stundom ej häller från ack. pl. Säkra
eksempel på dessa jenitivformer äro redan därför svåra att
hitta, ock därtill kommer den åvan berörda svårigheten att
ðjilja mällan kompositum ock sammanställning. Förekomsten
av jenitiver på -a i komposita bevisar icke, att denna
jenitiv-form är fullt levande, ej häller fraser med til, ty dessa måste
i y. fsv. betraktas som stelnade.

I Bu. förekomma följande säkra eksempel på -a i jen.
sg. av starka fem. (Jfr Landtmansson: Cod. Bur.): ’hans
sorgha sak’ Bu 18 (men KL 406 ’til hans sorgx lisa’
från första början av 1400-talet), ’miskunna moþor’ Bu 21;
’faghrinda fulder’, ib. 101 fattas av Söder wall som
sammansättning, kansje med orätt. Utan ändelse äro (se Landtm.
a. arb. s. 16): ’þriia skäl þássa högtiþ’ Bu 10, ’romska borgh
gömara’ ib. 102, ’fra försto bygning romara borg} ib. 395.
I Konungastyrelsen träffas ’hwar är sina wilda win’ samt
’firi tarua skyld’, enligt Landtmanson: Unders, ö. språket i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free