Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 östergren: Kaaosv&ksl. i fsv.
att jag icke förstår, att något dylikt kunde vara orsak till
ändelseförlust, när såsom i dessa eksempel den ena jenitiven
beror av den andra, men även om så skulle vara fallet, så
kvarstår ändå det faktum, att det just är efter värbala sub-
r
s tan ti v detta tycks sje, varför man icke kan förneka, att dessa
haft ett visst inflytande på den följande formen. Sådana
eksempel äro: ’zerrer gotes rok\ ’dú schirmer inne gotes
hant-getåt\ ’dú siienærinne Cristen, Juden, Heideri, ’dú
wendæ-rinne der Werlte vaV, m. fl. dylika samt slutligen ’durch wer
min lant\ som även Grimm tyckes anse säkert Jfr fsv. ’til
värn stadhen Carmon’ MB 2.316.
Även i stammarna finnes en tendens att utlåna
sjil-nåden mällan jen. sg. ock övriga kasus, i det att t. eks.
modher synnerligen ofta tjänstjör som jenitiv (Eks. Bu 14;
Bil 239, 268, 269, 270, 275, 351, 712; MB 1.148, m; MP
1.31, 43; Lg 91, 989; Lg 3.8; ST 289; GO 1101; Bir 1.87;
märk Bil 349 ’clemens talde for hanum fadhurs fardh ok
modher ok sinna brodhra’). På samma sätt ’j fostermoder
hwse’ Bil 540, ’mz fostermodher farum’ ib. samt ’syster
man’ SJ 340 (1467), ’minna systerdotter ~ incigle’ SDNS
1.686 (1407).
Denna tendens att låta jenitiven av fem. i obest. form
bli lik andra kasus är en tid ganska stark ock fördröjer ock
motvärkar införandet av -s som allmän jenitivändelse för
substantiven. Liknande är förhållandet i danskan (se
Falk-Torp, a. arb. § 39). I medelnorskan synes jenitivens
sär-8jilda böjning ha upplösts lika hastigt som de övriga
kasusformernas, ock s-tendensen har där ej varit så stark som i
svänskan och danskan. Bruket av jenitiv har också i de
norska dialekterna försvunnit till den grad, att ej en gång
egennamnen där kunna stå i jenitiv. (Så enligt Amund
Larsen Ark. XIII. 244 f.). Tendensen utsträckes i
svänskan icke så sällan till neutra, någon gång till maskulina
ock till artikulerade pluralformer. Då endast få eksempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
