Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjelmqvist: Anm. om Jöns och gös. 129
’’Nej, kära gosse, blif en sp&n,
En dummer Jöns, ett nöt, ett føn,
Så går dig all ting väl i händer."
Cit. uppl. af Kellgren 2: 126.
Vidare kan jag med exempel styrka, att Jöns redan på
1600-talet begagnats om den, som genom kritiklöst skvaller
visade sig sakna omdöme. Det heter nämligen hos
Buller-næsius, Twenne Personers Christeliga sam t aal Om Lögnen
317 (1619): "[Kristus] effterfrågade icke hwadh the
aff-wundzfulle Phariseer och Skrifftlärde sadhe om honom, ey
heller achtadhe gemeena folcksens doom . . Alt så skole och
wij ey effterfråga the affwundzsiuka och onskefulle
menni-skior som Phariseers stalbrödher äre, hwadh the säia, ey
heller giffwas widh hwadh Joens *) hopen, thet är, en hoop medh
gastar J) och glopar bladra, som säia elfter sägn, och liuga
effter lögn, (som man säia pläger)."
Här motsvarar hwadh Joens hopen .. bladra påtagligen
orden gemeene folcksens doom i det föregående. Följaktligen
begagnas Joens här såsom ett typiskt plebejnamn för att beteckna
gemene man, den simpla hopen, som saknar själfständigt omdöme.
Användningen af Jöns såsom typiskt plebejnamn kan ha
bidragit till uppkomsten af uttrycket Dummer-Jöns och af
Jöns = dumbom. Till väsentlig grad bero nog dessa på
inverkan från främmande språks motsvarande uttryck. Jfr det af
mig i min föreg. uppsats anförda lågtyska Dumme Jens,
vidare tyskans Dummerjan (se Wackernagel, Kleinere Schrif-
’) Stafningen Joens (för Jöns) förekommer äfven annars t. ex. uJoens
olsonu. Gustaf I:s registratur 18: 80 (1540); uJoens schrieuera. Därs. 81#
Hos A. Hülphers, Dagbok öfver en Besa igenom de, under Stora Kopparbergs
Höfdingedöme lydande Lähn och Dalarne &r 1757, s. 117 (1762) anföres
namnformen Jorns från en troligen i förra hälften af 1600-talet affattad grafskrift
i Leksands kyrka öfver prosten E. Terserus (f 1617). — Jfr "Jöens Pärsån
Suijnehufvud," Sveriges Rikes Ridderskaps och Adels Riksdags-Protokoll
1: 44 (1627).
a) Här sannolikt användt såsom en förklenande personbeteckning,
åsyftande en som skriker och bullrar. Dalin (1850) anför betydelsen "bullerbas*
för gast. Jfr "skrika som en gast", som väl gifvit anledning till betydelsen.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XVIII, NT FÖLJD XIV. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
