- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
137

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brate: Ardre-stenarne.

137

äro 23 till antalet; på motsvarande sträcka av V, där Pip-

pings suplering kan anses som fullt säker, 24. Av u i a[uk]
finnes staven utan tjännestreck till vänster, men det
betänkliga är, att sjiljetecken saknas framför a[uk], då sådant på

V, I, Yl, Il finnes överallt mellan ord utom i det mystiska
uiuemeR II, som ock Pipping nödgas fatta som två ord. kuþ
a[uk] har det jemensamt med den tålkning, som nedan skall
föreslås för uiuemeR II, att ett trycksvagt ord ansluter sig
till ett föregående tryckstarkt.

Den förjupning före ua, som Pipping s. 29 not 5 säger sig
tvungen att uppfatta som del av ett sjiljetecken, sitter för
högt därför, ock kann blått vara yttersta spetsen av övre knäet
på fJ, ett s som i sin, i vilket fall staven kann vara spårlöst
bårta. Denna uppfattning jer ordet [sjua. Pipping suplerar
med rätta en superlativ som atribut till merki, men denna har
sannolikt varit m[est] ’störst till betydenhet’, då detta adj.
annars åfta förekåmmer brukat om merki, t. eks. L. 378 (se
Run-verser s. 80), 391, 483, 449. Att dömma äfter högra hörnet

av Y hava på högra hörnet av VI funnits 10 mynder från ock
med m till ock med s i [s]ua, alltså ytterligare 5 mynder.
Jag förmodar: merki: mfest: þaun: sjua: an : men: sin: ’den
mest betydande minnesvård, som män månde se’. Uttrycket
[sjua: an, isl. svä er, är en variant av svä at, vilket i
forn-språket brukas i samma betydelse som ett relativpron., ock

jenom det framför ställda determinativet þaun vinnes samma
konstruktion, som redan föreligger i Rökstenens ualraubaR .
tuaR þaR suaþ .. ’de två valrov, som ..’ Jfr Bugge, Rökst. I
s. 30. Ett liknande bruk av so finnes i Goti. L., varom
Schlyters glossar säger: "Cum dicitur firi py so et 13: 2 v.
so otiosa ac forte delenda est". Slutet av Yl synes mig vara
i metrisk fårm: merki mest paun svä an men sin.

På II saknas mer än första hälften av inskriften.
Pipping läser: -r : i : karþum : aa: ua» : uiuemeR : h —, vilket

han översätter: "— i Gar da, som var en berömd tempelpräst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free