- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
143

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Till fnord. ljudlära.

143

av ordens relativa akcentlöshet i fsv. vir : nysv. vi, fsv. ir :
nysv. J, fsv. huöar : nysv. Aø, fsv. ur : w, fsv. ær : æl).

I Sv. landsm. XI nr 8 s. 18 ff. ådagalade jag bland annat,
att i Upplandslagens språk samnord. ~r ljudlagsenligt
förlorats i levissimus-stavelse (gen. sg. kirkimnæ c kirkiunnaR;
pron. iví\r\ etc.), men däremot kvarstår i fortis- (semifortis-)
och le vis-stavelser (t. ex. gen. sg. fripær c fripar), ävensom
att nysvenska riksspråket, hvad bruket av samnord. -ä
beträffar, väsentligen är en utveckling av den ståndpunkt, som
Upplandslagen representerar.

Ottelin har i sin avhandling "Studier öfver Codex
bureanus I" s. 158 ff. uttalat sig om bruket av -ä i denna
urkund. Med allt skäl opponerar han sig emot Noreens
påstående, att i denna skrift r skulle hava bortfallit överallt utom
intervokaliskt och slutljudande efter kort w, o. Det är
väsentligen till min uppfattning av behandlingen av -r i
forn-svenskan, som Ottelin ansluter sig, då han visar, att i nämnda
urkund efter vokalslut ljudande -ä ("vare sig i stafvelsens eller
ordets slut") kvarstår efter vokal med fortis och semifortis
(t. ex. pl. frur "fruar"), men kan förloras i "svagtonig"
stavelse. Ottelin meddelar en noggrann statistik, men det har
icke lyckats honom att påvisa någon regel, enligt hvilken

kvarståendet och förlusten av slutljudande -/? i infortisstavelser

_ _ « _ _

reglerats; han säger själv: "någon regel för behandlingen af
r i ordets slut har jag ej funnit".

*) Ehuru jag även vid utgivandet av Svensk akcent II (1885) var böjd
att antaga, att det blott var det ur äldre 8 utvecklade r-(d. v. s. A~)ljudet,
som i relativt oakcentuerad stavelse förlorades, framhöll jag (pä grund av
vissa betänkligheter mot denna uppfattning, hvilka det här är obehövligt att
nämna) icke detta — hvilket var ett fel —, utan inskränkte mig (s. 427 ff.) till
att visa, dels att -r kvarstår i ord av typen fsv. siter "sitter", emedan det var
vokaliskt, dels att -r i svenskan förlorats i levissimusstavelse t. ex. i fsv.
nom. pl. m. hwitaste (c hwitastir), i fsv. vir : vi, iviif) etc. I Vestmannalagens

ljudlära (1887) s. 83 ff. visade Brate, att det blott är det samnord. -ä (icke
det samnord. -r), som förloras i fsv., men han misstog sig, när han menade,
att akcentueringpn intet skulle hava att skaffa med förlusten eller
bibehållandet av slutljudande r-ljud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free