Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Till fnord. ljudlära. 145
(skrivfel för grœnia), hungra} kalla 5 ggr, casta 2 ggr, luka
(d. v. s. lukka "lockar"), lus n a, nipra, orka, pr ørn (jmf.
beträffande kvantiteten isl. prófa), rensa, sighla, tekna 4 ggr,
piæna 3 ggr, vndra 2 ggr, v/sa 3 ggr, vitta, vitna 2 ggr,
trøsta, andvarpa 2 ggr.
Ord med kvarstående -i?, hvilka tillhöra denna grupp:
kallar 14 ggr, heprar, nekar, ofrar, prøuar 3 ggr, hannar,
bipar "bidar", byrriar, danzar, darar, eghnar, falnar 2 ggr,
frestar, helsar, iœttar, liktar, menar 3 ggr, sigharar (c
sigh-rar "besegrar"), somnar, vacnar, vitnar 3 ggr, ær wþar,
var-kunnar, hœrbœriar.
Den andra ordgruppens verb hava således förlorat -r 57
ggr och bibehållit det 44 ggr.
Av dessa siffror framgår, att man i Cod. bureanus’ språk
hade en utpräglad tendens att bibehålla -r i stavelser med
$tark levis (t. ex. suarar), men att låta det förloras i
stavelser med svag levis eller levissimus (t. ex. tekna[r],
and-varpa [r ]).
Härmed harmonierar mycket väl behandlingen av i
pres. sg. av verb av typen gløma. Alla dylika verb hava
lång rotstavelse. Man väntar därför, att presensformer
sådana som gløme\r\ i Cod. bur. oftare skola förlora än
bibehålla -/?. Detta är också fallet. Dylika verb sakna -ä 48
ggr och, om 7 "osäkra" fall medräknas, t. o. m. 55 ggr: døpe,
løse, hete 12 ggr, føpe, løse 2 ggr etc. etc., och -r kvarstår
blott 23 ggr: følgher, heter 8 ggr, møter, ræner etc. etc.
Under det att således en tydlig konsonantbalans spåras
i Cod. bureanus’ verbalböjning, har dess värkningar inom
no-minalböjningen upphävts genom analogi-inflytande och andra
faktorer. I Tidskrift f. fil. N. R. IX, 161 ff. och Sv. landsm.
XI
nr 8 s. 30 ff. har jag sökt visa, att det fsv. slutljudande
Ä-ljudet, som i allmänhet hade ett svagt uttal, i åtskilliga
urkunder på analogisk väg förlorades i sådana former, som
vid sin sida hade närstående och för övrigt likalydande former
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XVIII, NT FÖLJD XIV. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
