- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
146

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

Kock: Till fnord. ljudlära.

utan -r. Denna princip tillsamman med konsonantbalansen
förklarar behandlingen av -r i Cod. bureanus’ nominalböjning.

När nom. pl. av mask. a-, i- och aw-stammar alltid eller
nästan alltid saknar -r (arma\r\ vini\r\ beror det

på inflytande från ack. pl. (arma, vini, iupa). Härvid är dock
att beakta, att de långstaviga orden oberoende av
analogi-påvärkan borde förlora -i?, samt att särskilt bland
a-stam-marna dessa ord äro synnerligen talrika.

I nom. och ack. pl. av fem. i- och on-stammar råder
vacklan, t. ex. bøner och høne, flugur och flughu. Slutljudande
-R finnes här oftare än i de mask. substantiven, emedan såväl
ack.- som nominativ-formen i det något äldre språket hade -ä.

När adjektiven i nom. pl. mask. samt nom. ack. pl. fem.
nästan alltid sakna -ä (blinde, gopa), förklaras det dels därav,
att de långstaviga ordens former segrat, dels därav, att man
hade en massa adjektiviskt böjde trestaviga ord av typerna
nom. pl. UuflikÍR, napoghiR, hwitastÍR, kallapiR med
levissi-mus på ultima, hvadan alltså i dem -r ljudlagsenligt måste
förloras. Härtill kom inflytande från ack. pl. mask. på -a
(gopa). Jmf. Kock i Sv. landsm. XI nr 8 s. 27.

Frånvaron av -ß i gen. sg. av subst. (sorgha[r]) beror
ock delvis på att de långstaviga ordens form blivit den
segrande, men även andra omständigheter hava härvid spelat en
viktig roll. Bland ord, som i gen. sg. hade gen. på -a/?,
fun-nos ganska många och talrika grupper av tvåstaviga ord,
hvilka alltså i gen. sg. blevo trestaviga. Jag erinrar t. ex.
om den isl. böjningen av maskulina substantiv sådana som
de på -skap* (fiándskapr, gen. fiándskapar etc.), -napr
{bú-napr, gen. búnapar etc.), -mundr (iSigmundr, gen.
Sigmun-dar etc.), -frepr (.Hallfrépr, gen. Hállfrepar etc.), av
feminina substantiv på -an : -un (skipan : skipun, gen. skipanar
etc.), -ing (drottning, gen. drottningar etc.), -ung (brápung,
gen. bråpungar etc.). Alla dylika genitiver med levis eller
semifortis på penultima och med levissimus på ultima fór-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free