- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
147

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Till fnord. ljudlära.

147

lorade ljudlagsenligt -ä, och gen. sg. av dessa typer bidrog
till att på analogisk väg avlägsna -ä i gen. sg. sorgha\ii\ etc.
Härtill kom, att språket sedan gammalt egde en ofantlig
massa genitiver på -a, nämligen gen. sg. av mask. (och
neutrala) ??-stammar (anda) och gen. pl. av samtliga substantiv
(idagha, tipa, orpa etc. etc.). Då nu gen. sg. på -ar
användes av ett jämförelsevis förre antal ord, och då i åtskilliga
bland dessa den äldre ändeisen -ar höll på att på analogisk
väg utbytas mot -s, så är det lätt begripligt, att även den
överväldigande massan av gamla genitiver på -a (ehuru de
flästa bland dessa voro plurala gen.) bidrog till att avlägsna
-r i ändeisen -an. Jmf. även Sv. landsm. anf. st. s. 32.

Beträffande gen. sg. f. på -a av adjektiv hänvisar jag
till min framställning ib. s. 22 f.

Det är sannolikt, att den ovan ådagalagda
konsonantbalansen vid behandlingen av -r framdeles skall kunna påvisas
även i någon eller några andra fornsvenska skrifter.
Emellertid förtjenar det framhållas, att Cod. bur. även beträffande
vokalbalansen visat sig vara av särskilt intresse. I motsats
till förhållandet i den normala fornsvenskan tillämpas
nämligen här den fullständiga vokalbalansen för i : e, så att
användningen av dessa ljud regleras enligt balanslagen icke
blott i öppen, utan ock i sluten stavelse, t. ex. part. drœpin:

vœxen (Kock: Fsv. ljudl. II, 245 ff.). Att denna urkund, i
motsats till flertalet fsv. urkunder, låtit -r oftast förloras i
ord av typen pres. tekna\r\ med svag levis och låtit i övergå
till e i ord av typen vœxin > vœxen med svag levis, tyder kanske
på att den svaga levis var svagare i den dialekt, som Cod.
bur. representerar, än fallet var i de flästa bygder. Då nu
som bekant Cod. bur. representerar den forntida
östgöta-dialek-ten, bör väl härmed även sättas i samband, att
ändelsevoka-len a i vissa trakter av det forna och nuvarande Ostergöt-

land försvagats till œ (ä).

»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free