- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
152

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152 Kock: Till fnord. ljudlära.

ff.; beträffande w-ljuden till P. Åström i Sv. landsm. Yl, nr
6 s. 109 ff, XIII nr 2 s. 62—64 och särskilt till Kock i
Ark. anf. st.!)

För /- och M-ljudens kvalitet i fornspråket gäller följande
regel: "De voro såsom långa icke supraden tala. Såsom korta
voro de icke supradentala 1) i framljud 2) i omedelbar
förbindelse med dental, utom när de efterföljdes av ett s. k.
dentalt ljud, med hvilket de sammanstött först genom
samnordisk synkope 3) efter vokal med infortis; annars voro kort l
och kort n supradentala". Jmf. Kock Ark. nf. V, 268. Man
hade alltså icke supradentalt n i t. ex. pron. kann, nef "näsa",
binda, of an, men däremot supradentalt n i t. ex. pron. hón,
barn, pret. vanpa (emedan det uppstått ur urnord. *wanicfö).

Härmed harmonierar Åkirkebyinskriftens användning av
de olika w-tecknen fullständigt (med undantag av blott ett ord).
Den använder nämligen punkterat n (här återgivet med
n) med valör av icke supradentalt w-ljud, opunkterat
n (här återgivet med n) med valör av supradentalt
w-ljud.

I överensstämmelse härmed finner man n i följande ord.

iV-ljudet är såsom långt icke supradentalt i pron. haN
(Y2), IX och X, = isl. hann), i nom. sing. drotÍN (Y, isl.
dróttinn), i ultima av ack. sg. mask. buNdÍN (X, isl. bundinn).
Såsom stående i framljud är w-ljudet icke supradentalt i pret.
NOhldu (XI, isl. negldu "fastnaglade"); om klumpa i fältet
Y se s. 154. I omedelbar förbindelse med dental är w-ljudet
icke supradentalt i part. pass. buNdÍN (X, isl. bundinn), dat.

1) I Beitr. XXIII, 502 (jmf. ock Beitr. XX, 122) har jag sökt visa, att det
långa n-ljudet i fornspråket (t. ex. i part. pass. brostinn) var præpalatalt.
Om s& är, hade man i fornspråket tre olika kvaliteter av n-ljudet, i det att
det långa n-ljudet var præpalatalt, det korta n-ljudet dels dentalt, dels
supradentalt. Här i denna uppsats intresserar oss dock blott skillnaden
mellan det supradentala och det icke supradentala n-ljudet.

2) Med romerska siffror angivas de bildfält på dopfunten, till hvilka i
fråga varande ord hör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free